Cape Point och Boulder's Beach

Fyren vid Cape Point

Åh, vad jobbigt att det alltid är uppför,

sa en resvan Elle

Cape Point

Cape of Good Hope

Vi fortsatte att turista med tempo. Det var dags för att åka till SA:s sydligaste spets, fast det är inte sant men det var det första hörn man rundade när man kom seglande Atlanten och skulle mot Asien. Vi kom fram till att det är den moraliska sydligaste spetsen... Den sydligaste spetsen heter Cape Agulhas och ligger mer sydostlig riktning.

Stranden nedanför Cape of Good Hope...

... dit vi självklart promenerade!

Bilfärden var helt fantastisk, snirkliga vägar uppför berg och vackra vyer över ett oändligt blå vatten. Vädret var vackert, klart men mycket blåsigt. Väl framme vid Cape Point klättrade vi uppför trapporna till piren och man kan se de två stora haven mötas, Indiska Oceanen och Atlanten. Vi intog lunch på restauranten med passande namnet Two Oceans och tog sedan en promenad ner mot Cape of Good Hope, vi gick inte riktigt ända ut utan tog en avstickare ner mot den vilda stranden.

På väg tillbaka till Hout Bay stannade vi till vid Boulder's Beach och tittade på de berömda pingvinerna. Ag sweet, man! De var så söta när de vankade upp mot stranden. Tyvärr blåste det så mycket att sanden piskade våra ansikten och ben. Det blev vi även varse om senare när vi åt middag vid en restaurant nära där vi bodde. Att gå tjugo meter från bilen till restauranten var plågsamt, man fick sand överallt, i öron, mun och även i fickorna på kläderna. Vi fick lära oss att det nästan alltid blåser i CT. Lynns mamma, Joan, har berättat att några dagar om året är det precis vindstilla och då ska man passa på att utnyttja dessa dagar. Sandblästrade blev ett väl nyttjat ord på resan.

Tyvärr fick man inte simma med pingvinerna,

stranden var stängd men å andra sidan är vattnet

iskallt.

Söker skydd mot vinden!