Idwala - en riktig bushtrip

Fredag eftermiddag packades bilen full av friluftslivnödvändigheter (det blev ett långt ord!). Vi åkte ut på N1 mot Pretoria och blev genast fast i trafikstockning. De bygger och bygger, allt inför VM men jag undrar om de verkligen kommer hinna bli färdiga? Nä, troligen till de sista som ska åka till flygplatsen efter VM-festen kan utnyttja alla 4 filer!

Vi åkte mot Witbank och Middleburg. Där tog vi av på en grusväg som blev mindre och mer bedrövlig för varje mil. Tillslut nådde vi Idwala Camp. Helt kolsvart hade det hunnit bli så vi fick snabbt ta fram ficklamporna för att hitta ner till stugan.

Som tur var hade kollegorna redan tänt elden och vi satte oss och myste i våra nya campingstolar. Självklart med vin, öl och nik-naks (Elles favoritsnacks)! Det blev grillad biff med sallad till. Eftersom vi skulle upp och promenera dagen efter så blev vi inte så sena. Jag tror också att den friska bush-luften gör att man blir extra trött, eller kan det vara vinet?

Vi bodde sju stycken i vår stuga. Det var våningssängar och det kan jag säga att det inte var igår man sov i sådana! Elle ville självklart sova på övervåningen och det visade sig få konsekvenser. Under natten lyckades hon med konststycket att ramla ner i betonggolvet. Helt otroligt så skadade hon sig inte! Ett lite större blåmärke på ryggen var allt som fanns till bevis.

Dagen efter var vi tidigt uppe. De flesta kollegorna höll förvisso redan på att äta frukost, så vi har nog inte blivit riktiga Sydafrikaner än... De har en förmåga att gå upp väldigt tidigt här.

Efter frukosten så gav vi oss ut på hike. Det började lugnt och fint, men sen började det bli brant och riktigt klurigt att gå. Vi gick ett spår som gick rakt ner i en ravin. På sina ställen fick vi nästan klättra för att komma fram, vi var riktiga bergsgetter!

Belöningen efter den slitsamma nedstigningen kom när vi nådde botten av ravinen. Där forsade en å fram i ett djungellandskap. Det var trångt mellan bergsväggarna och vi fick hålla tungan rätt i mun för att klara oss torrskodda. Elle tyckte att det var riktigt spännande och utropade: "Jag är Indiana Jones!". När vi tagit oss ur ravinen blev det en välbehövlig fika vid en liten damm.

Väl tillbaka i lägret efter ett vår hike så lockade sängarna. Vi tänkte ta en kort tupplur, som visade sig bli många timmar lång. Utvilade och glada samlade vi oss med kollegorna och deras familjer runt elden. Grillning, en hel del vin och trevligt sällskap skapade tillsammans en mycket trevlig kväll.

Dagen efter var det hemfärd direkt efter frukost. Jennie gjorde igen ett utmärkt jobb med att ta oss ut från bushen. Tur att vi har fyrhjulsdrift!

Solnedgång i Afrika...

Weekendtripp till Sverige!

Ja, vi är helt galna som åker till Sverige en sen torsdagkväll och kommer tillbaka en tidig måndagmorgon. Skälet var att deltaga på Sofies och Fredriks bröllop. Att vi på fredagen även fick träffa mycket goda vänner gör inte saken värre.

Fredagen var hektisk, vi landade på Arlanda på morgonen och blev hämtade av Frdriks föräldrar. Vi var alla glada att ses igen. Elle babblade på hela vägen från Arlanda till Nykvarn. Vi fikade och åt sen lunch, Elles mormor och morfar kom och hämtade henne och vi fick tid att prata lite. De skulle ha henne under helgen och mormor var så glad att se sin lilla tjej igen efter åtta månader.

På kvällen åkte vi till Maria och Anders i Mälarhöjden och blev bjudna på brakmiddag. Vi tackar Paolo Roberto för det fina receptet men den goda maten var helt Marias och Anders förtjänst. Vi pratade hela kvällen och det kändes nästan lite overkligt. Vi saknar verkligen våra vänner och hoppas att de kommer och besöker oss snart. Vi försökte göra god reklam för Sydafrika.

På hemvägen inträffade något komiskt. Vi skulle tanka svärfars bil och åkte in på macken vid påfarten till E4:an söderut. Vi parkerade bilen vid pumpen och satt en stund i bilen. Vi undrarde lite var alla människor var, varför kom ingen och hjälpte oss? Och så kom vi på att naturligtvis måste vi ju tanka bilen själva. Sedan fick vi själva gå in i butiken och betala! Bara det att nästan inga av våra kort fungerade. Våra svenska kreditkort var cancellerade eftersom vi fått nya kort som tydligen kommit bort på vägen. Mastercard fungerade inte så våra sydafrikanska kort funkade inte heller. Som tur var är Fredriks betalkort från Skandiabanken Visa och det fungerade! Och tänk att det fanns pengar på det också!

Nästan morgon hastade vi iväg mot Norrtälje och Barnens Ö. Vi fick åka i dryga två timmar för att komma dit, till Lyckhems Pensionat. Ett mycket gemytligt ställe med känsla av Madicken. När vi klev in genom dörren till vårt rum fick vi en smärre chock! Efter våra extravaganta övernattningar på vår road trip var detta otroligt enkelt... och litet. Vi fick ta med våra egna lakan, det fanns ingen toalett/dusch en suite och man fick städa efter sig när man checkade ut!!! Och på det betala extra för frukost! Man blir bortskämd här helt enkelt.

Ceremonin var var fin och brudparet strålade. Sedan var det dags för tårta och tillsist middag. Vi satt till bords i 5,5 timmar, det var många tal och en hel del spex. Man hade inte tråkigt en sekund. Fredrik fick chans att prata med sina släktingar och stannade uppe till sent. Själv dog jag vid midnatt, vin och dålig sömn tog ut sin rätt.

Söndagen var en riktig resdag - i bil till Nykvarn och senare till Arlanda - flyg till Sydafrika. Elle blev lämnad av mormor och morfar som nog fått mersmak, mormor har nu bestämt att komma själv i augusti. Vi välkomnar henne med öppna armar!

Tack Fredrik och Sofie för en fin dag, vi är glada att ni övertalade oss att komma!