Cullinan!

Gruvhålet, här har världens största diamant hittats!

Marknad i stan, Elle fick en penna med glasdiamant, den enda vi hade råd med!

Fler bilder från Cullinan!

Välkomna Sully och Monkey

En tur i lekparken i Cullinan!

Greken där maten tog två timmar att få in!

Gatan som leder till gruvan. Det var lite småstadsmysigt!

Sully, vår gosebjörn!

Busen Monkey! Detta är en riktig lekkompis till Elle.

Den senaste tiden har det inte hänt så mycket med familjen Wincent. vi har alla varit sjuka, en del mer och en del mindre men den hemska släpande hostan har förföljt oss alla. Vi har väl återhämtat oss skapligt, jag själv har utvecklat en hemsk astma och går nu på massor av medeciner. Jag fick åka till Intercare, vårdcentralen (fast i privat regi) och sitta med mask med syre och luftrörsvidgande medeciner och jag trodde inte det skulle göra så stor skillnad. Nu medicineras jag med stark hostmedecin, kortison, symbicort och penicilin. Det har gjort skillnad men det är ändå inte helt ok, jag flåsar och frustar fortfarande och flämtar efter luft.

Vi förbereder vår resa. Det ska bli så kul. Det tvättas och fejas här hemma. Imorgon kommer Eva, vår tillfälliga maid att stryka och påskstäda här hemma.

Men den stora nyheten är våra nya gäster som ska stanna ett tag här hos oss. Det är Sully 9 månader och Monkey 7 månader. De är katter förstås och de har verkligen satt fart i det här stora huset. Monkey gillar att leka med Elle och busar och ska hela tiden vara där vi är. Sully är den bamsekramiga bjässen som bara vill gosa. De är ofta ute i trädgården och har ännu inte vågat lämna den för några längre eskapader. Vi får väl se hur länge det varar!

Förra måndagen var vi med familjen Engberg till Cullinan, en diamantgruvstad utanför Pretoria. Det var en liten stad med lite idyllisk känsla. När man fick veta mer om gruvan och verkligen se det stora hålet man grävt försvann romantiken lite. Det är mycket blod, svett och tårar som ligger bakom. Säkerheten gällde mer diamanterna än arbetarna förstårs. Det var även en marknad i stan och det blev lite mer krimskrams till Elle. Utflykten var trevlig men när vi blev hungriga och hittade en mysig grekisk retaurang fick vi vänta nästan 2 timmar på vår mat, några blev lite grumpy, Fredrik och barnen!

Ryk Neethling

Idag har jag varit på en sån där function som anordnas lite titt som tätt här i Sydafrika. Jag tror skillnaden är att här finns flera hemmafruar som behöver socialisera. Hemma är man för trött för att ens tänka sig gå på såna här tillställningar än styra ihop något liknande. Men jag tror det skulle vara uppiggande och jag tror vi svenskar skulle må bra av det. Det förgyller verkligen vardagen. Det fanns även mammor som jobbade men som tagit ledigt en förmiddag.

Det var en frukost ordnat av någon föräldrakommitté för förskoleavdelningen på Cornwall Hill College. Eftersom Lynn är klassförälder i Siennas klass har hon varit lite delaktig i planeringen och gick även modell i kläduppvisningen. (Måste förresten kolla vad en av topparna som visades kostar!) Man fick mat och lite presenter och mycket trevligt umgänge.

Ett av samtalsämnena som kom upp var Ryk Neethling (uttalas Rejk) En av våra lokala celebs vad det verkar. Claire hade varit på gymmet och fått syn på honom igen. Hon var helt salig när hon berättade att hon sett honom dyka i poolen. Denne Ryk är nämligen en jätteduktig simmare och har vunnit en hel del mästerskap i "freestyle". Han ser väldigt bra ut ska väl tilläggas och ni kan förstå att alla hemmafruar blir alldeles till sig när han dyker upp (i) gymmets pool! För några månader sedan hade jag mitt första möte med denne simmare. Jag simmar en gång i veckan för att variera min träning och jag är inte speciellt bra på att simma. Jag håller på att öva andningen när jag crawlar. Jag försöker även variera simsätt och simmade ryggsim i längan bredvid Ryk och tyckte det var så jobbigt att han skvätte så mycket. Sedan fick jag höra att jag simmat bredvid Ryk! Tyvärr har jag inte sett honom egentligen, bara irriterat mig på storplaskarn bredvid.

Vi har kommit fram till att vill man spana på supersnyggingen Ryk Neethling ska man komma på torsdagar, något senare, kanske vid nio tio-tiden. Då kan man få ögongodis.

Det kom upp ganska mycket annat skojigt under samtalen idag och jag roade mig kungligt. Nästa vecka är det en liknande tillställning på South Down's College, vi får se vad som kommer upp då! Nu är det fredagsmys som gäller och ser fram emot en skön långhelg med min snygging och min dotter!

War Zone

De är små, fula, brun/grå och lite småäckliga och spelar oavbrutet! Ja, de kallas crickets. Det tog några månader att vänja sig vid ljudet men nu är de en del av livet. Nu har något hänt för cricketsarna vill hellre komma in i huset än spela utomhus.Vi gillar inte inomhuskonserter! Speciellt inte min man.

Härom natten vaknade jag av att någon rörde sig på övervåningen, i rummet intill vårt sovrum. Fredrik var fullt beväpnad i sitt pågående krig mot crickets, en ficklampa och en flaska Doom i händerna. Doom är precis lika effektivt som det låter. Fredrik har utvecklat en superhjältelik förmåga att höra om en cricket är i huset. Och han lyckas alltid hitta dem, under heltäckningsmattor, bakom lister och mellan skjutdörrarna ut till pation. Helt otroligt. Något att sätt i CVt?

Jag är ganska okänslig för ljud runt omkring mig, även när det är sovdags. Mamma har berättat att när jag var liten somnade jag ofta när hon satte på dammsugaren. Kanske var en medveten reaktion för att senare slippa hjälpa till? Ok, dammsugaren - dags att sova!

Kriget mot cricketsarna fortsätter. Skulle va fint med en bild men tyvärr finns inga! Jag kanske ska ner i skyttegravarna och försöka få några bilder in action. Fienden syns inte alltid och det är svårt att ta bilder på ljudet.

Undrar om de är lika aktiva året om?

Swimming Lessons

Ser ut som ett proffs.

Dyker efter ringar på botten.

Flyter på egen hand.

Övar crawl.

Margie utövar sin magi, Elle älskar numera att leka i vattnet och har inget emot att få vatten i ansiktet.

Det blir mycket om Elle här men vi gör det för mor-och farföräldrars skull. De behöver vara delaktiga i sitt barnbarn.

En av tjejerna jag umgås med heter Margie. Hon skiljer sig lite från de andra tjejerna då hon faktiskt jobbar! Hon jobbar förvisso hemifrån som frisör och har även simskola i sin pool på tomten. Hon är väldigt duktig med barnen och Elle älskar henne. Hon är den vuxna personen utanför skolan hon känner sig tryggast att tala engelska med.

Lektionen är ca 10 minuter, sedan får hon leka i poolen på egen hand medan Margie tar sig an en ny elev. Elle har gjort otroliga framsteg. Hon kan simma under vatten. Hon börjar lära sig att simma bröstsim ordentligt, crawl (och den koordinationen för en femåring är minsann inte lätt) och att flyta på egen hand. Vi har fullt sjå att få henne att stänga ute vattnet från mun och näsa när hon går under vattnet.

Simningen kommer pågå mars ut sedan blir det nog för kallt. Vi börjar gå mot vinter här, nätterna är kallare och man märker att det inte blir lika hett på dagarna. Fortfarande kan det bli 30 på dagarna, skillnaden är knapp märkbar men jag känner att det är något annorlunda i luften. Vi tänker fortsätta med simningen i september när våren är tillbaka.

Fest hos the Freels

Rugby på TV.

En glad Lynn!

Föelsedagsbarnen.

Det är många som fyller år nu och det är många i bekantskapskretsen som börjar närma sig 40. (Vissa har redan passerat :)

Vi var på kalas hos Keith och Claire. Det bjöds på grillat naturligtvis och ... rugby! Tänka sig att en del inte kunde slita sig från TV:n. Det var Super 14 - Blue Bulls mot något "aussie-lag". Rugby är mycket viktigt för sydafrikaner har jag förstått. Själv njöt jag mest av vinet och att Elle var så trött att hon somnade tidigt i Claires och Keiths säng. Vi var samma gäng som firade nyår tillsammans. Denna gång gick det inte lika vilt till.

Helgen därpå fick jag och Fredrik barnvakt. Vi bestämde oss för att gå på en morgonbio. Zetterlindarna ställde upp som barnvakt. Vi hade ställt in siktet på Avatar, det visade sig dock att de slutat visa den i 3D. Jag övertalade Fredrik att vi skulle se den ändå, jag menar hur många gånger har vi fått chansen att gå på vuxenbio de senaste 5 åren? Filmen var bra men jag kan tänka mig att den gör sig bra som 3D. Det är alltid så med oss - när vi äntligen får tummen ur att göra något så är det liksom försent.

Här får ni även lite bilder på Elle när hon leker pic nic i trädgården!

Vår lilla prinsessa ordnar pic nic i trädgården.