Prima Ballerina

En dröm i rosa!

Gå som en barbie

Här övar de på graciösa rörelser och leker katt!

Pretty feet, ugly feet.

Här poserar vår lilla ballerina.

Jag har ju tidigare nämnt Elles alla aktiviteter. Nu har vår nya kamera kommit och jag ville gärna prova om jag blir en bättre fotograf med den. Nu kan jag i alla fall inte skylla på tekniken. Här kommer lite bilder från ballettlektionen i fredags 26/2.

På kvällen firade vi också pappa Fredriks 36:e födelsedag! Grattis Fredrik!

stor kram från oss alla!

Rhino & Lion Park

Det kallas ju trots allt Lion and Rhino Park.

Ett besök på restaurangen och fick träffa en av stammisarna.

Oh, Eddie, Star of the Day!

De är så gosiga.

En lycklig Jennie.

På lördagen åkte vi till Rhino och Lion park för att träffa mera djur. som om vår resa nyligen inte avskräckt oss. Men nu var de ju i miniatyrform, lejonen alltså. Vi ville ju klappa lejon och andra fräcka katter.

Lejonungarna var åtta veckor gamla och helt gudomliga. Man fick klappa och hålla och jag var i himlen. Inte nog med det, man fick klappa en fullvuxen gepard. Han heter Eddie, är fem år och otroligt vacker. Han spann medan jag körde mina fingrar genom hans päls på ryggen. Han var så lugn och njöt av allt klappande och kelande. Här kommer lite bilder på diverse djur vi såg i parken! Helt klart värt ett besök... jag kan nog tänka mig flera.

Marakele

Elefantfotspår utanför vårt tält.

Utsikt från vårt tält.

Elefanten innan attacken!

Tältet t.o.m. jag kan campa i.

Tältet och bilen.

Då var det dags för nästa besök, Monika, en kompis från universitetstiden. Hon kom en tisdag morgon och jag har fortfarande inte förlikat mig med parkeringshusen på flygplatsen. Så jag kom ju försent förstås, Monika väntade snällt men uttråkat på sin stora resväska.

Hon hade med sig diverse saker men hon hade med te från Tea Center of Stockholm. Nu har jag Earl Grey Special för en lång tid. Sedan var det lite andra godsaker i påsen.

På onsdagen åkte vi två på äventyr till Marakele National Park. Det ligger kanske två timmar från Centurion. Vägarna är kanske inte de bästa och har man otur tar resan längre tid. Parken är inte så stor men de har 4 av big five. De saknar bufflarna men vi kunde väl tänka oss att en gnu är minst lika exotisk. Vi checkade in och började resan inom parken. Vi såg massor av djur i början av parken men det avtog lite sedan. När vi började misströsta dök han upp, elefanten! Jag körde lite närmare så vi skulle få fina bilder. Vad vi inte visste var att det var en hanne som var brunstig, lite lättretlig kan man väl säga. Han gillade inte bilmotorn utan började gå mot bilen med öronen utåt. Skulle han attackera? Han stannade kanske ett par meter från bilen och glodde på oss i uppretat tillstånd. Jag stängde av motorn!

Senare fick vi veta att när hannar är "in must" rinner det från körtlar från ansiktet. De får inte vara med flocken utan går ensamma. De är lättretliga och attackerar det mesta. Om jag vetat allt detta innan vårt möte hade jag aldrig kört så nära. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt vuxna liv, armar och ben var som gelé.

Väl vid vårt tält blev vi mycket imponerade av tältet i sig och av läget. Vilken utsikt! Kolla in bilderna!

Morgonen därpå gick vi en morning walk med beväpnade guider. Vi såg en magnifik lejonhanne men då satt vi fortfarande i bilen. Annars tittade vi mest på spår och spillning. Man lär sig väldigt mycket på dessa guidade turer. På kvällen följde vi upp med en sunset game drive med ett tokigt gäng från den närliggande lilla stan Thabazimbi. De hade förfest i jeepen, öl och cider flödade och jag tror inte att det var den upplevelsen Monika och jag sökte. Men det var en kul erfarenhet.

Jag glömde nämna aporna som raidade vårt kylskåp. Vi fick ransonera vår mat efter deras besök, de tog allt bröd och all frukt så vi blev tvingade att äta kakor till frukost! De var väldigt fräcka och dagen vid avfärd när de insåg att det inte fanns någon mer mat, gjorde de stora hannarna utfall mot oss! Jag gick till motattack med myggsprejen som dels lät obehaglig och dels luktade gammal billig herrparfym, aporna verkade inte gilla sprejen alls.

Vid ett tillfälle när vi vilade i vårt tält hörde vi konstiga ljud utanför. Det visade sig vara en elefant som stod farligt när oss och min fina bil och mumsade på trädet intill. Han verkade fredlig och lunkade iväg efter en stund och lämnade gigantiska fotspår i den röda jorden! Wow, vilket äventyr för oss city chicks!

Rainspiders

Jag citerar min kompis Lynn: "They're a little bit too big to feel comfortable around them:"

Så hittade de oss, sex månader efter inflytt. Jag har väntat, eller snarare fruktat detta möte. I lördags kväll hade jag och Fredrik gått och lagt oss men jag kunde inte somna för det var så varmt! Jag svettades i hårbotten och kastade mig fram och tillbaka i sängen. Jag går ner och tittar lite på TV, tänkte jag och lade mig i soffan. I TV-rummet har vi fönster och dörrar direkt ut till uteplatsen med stora tunga gardiner att dra för och förhindra insyn. När jag låg där i soffan hörde jag det prassla lite mjukt utanför dörren och tänkte att det säkert var en fågel. Tio minuter senare ser jag det... Långa lurviga ben som kom fram ur gardinen. Den var stor som handflatan ungefär, brun med lååååånga håriga ben.

Jag sprang upp för trapporna och väckte Fredrik som ingenting fattade när jag skrek att det var en spindel där nere. Inte ännu vaken gick Fredrik med mig ner, registrerade spindeln, schasade ut den med hjälp av en tidning och gick upp och lade sig igen. Jag satt kvar i soffan men blicken mot dörren och gardinen. gick dit för att kontrollera ibland men såg ingenting. Fortsatte att titta på TV och somnade i soffan.

Fredriks kollega Pieter har berättat att Rainspiders är helt ofarliga. däremot kommer de ofta i par. Har man sett en så vet man att det finns en till i närheten. Mycket riktigt, på morgonen när Fredrik kom ner och skulle laga frukost upptäckte han partnern som satt på köksväggen, tre meter från soffan där jag sovit! Hu, jag ryser vid tanken.

Fredrik fotade spindeln och den verkade inte riktigt gilla det och sprang upp i taket. Vi försökte få ner den med sopborsten då den gjorde en spindelmannenmanöver, spann en tråd och hissade elegant ner sig på bänken, in i en lånad pocketbok. Det var frestande att slå igen boken och döda spindeln.(stackars Miriam) Vi föste ner boken i den tomma pusselboxen men spindeln smet och kom upp på Fredriks hand, som gav till ett inte så manligt läte och slängde iväg boxen och den stackars ovälkomne spindeln. Vi jagade in den boxen igen och stängde. Elle och Fredrik gick ut med spindeln på gatan och nu hoppas vi att den hittar ett annat hus än vårt.

Jag får gåshud vid tanken på spindeln men det är tur de inte är giftiga. Nu kan man åtminstone schasa iväg dem utan att riskera livet!

Fotbolls-VM! (igen)

I tisdags-natt fick vi äntligen reda på hur det hade gått med lottningen av biljetter till VM. Vi hade ansökt om biljetter till 3 matcher och fick till 2 av dem, nämligen Holland vs. Danmark och Sydafrika vs. Uruguay. Nu får vi inte se England spela mot USA, men det känns som om de två matcher vi fick till kommer att bli bra, särskilt Holland mot Danmark kan bli spännande!

Matcherna spelas i Pretoria på Loftus, som egentligen är hemmaplan för rugbylaget Blue Bulls (just nu bäst i Sydafrika), och i den nybyggda stadion Soccer City utanför Soweto. Soweto är som bekant den township utanför Johannesburg där både Nelson Mandela och Desmond Tutu bodde när det begavs sig.

Man kan nu köpa biljetter enligt principen "first come, first served", men det finns inte så värst många biljetter till de intressantaste matcherna. Så det blir nog bara de två ovannämnda matcherna för oss.

vs.

vs.

Hola Mojitos

Japp, det var en riktigt lyckad fest i lördags. Irenegänget dök upp med alla barnen runt fem. Warren, Keith, Claire och Lynn intog baren där Fredrik numera bekvämt serverar diverse drickbart. Vi hade förstås fyllt på förråd av dricka på Makro men den största utmaningen var att hitta mynta och lime. Båda hittades sedan på Woolworths. Dave och Sarah kom lite senare.

Vi hade en kväll i italienskt tema: (förutom Fredriks goda Mojitos förstås) bruschetta, ziti och en chokladtårta. Sedan som gammal frankofil måste jag ju ha ost efter middagen. Ingen lyckad middag utan ost. Så vi får väl kanske säga att kvällen gick i medelhavstema.

Ungarna, de var sju stycken, skötte sig mycket fint och somnade ganska tidigt, alla utom Elle Nattsuddaren. När hon blev för slut ställde hon samman våra utemöbler och gjorde sig en säng i närheten av oss. Först då kunde hon somna. När alla packat ihop sig och åkt och Fredrik och jag skulle plocka undan det sista såg jag till min förvåning att alla Elles leksaker var undanplockade och tillbaka i hyllorna i hennes lekrum. Jag tror mammorna hade ett finger med i spelet men det var ändå imponerande att inget hade gått sönder och att allt var tillbaka på sin plats.

Keith fyllde år och vi blev inbjudna på kalas den 27 februari. Det ser vi fram emot. Vi konstaterade att vi nog är mer sociala här. Förra lördagen spenderades med Lynn och Warren och flickorna, vi såg the Princess and the Frog och sedan intogs en stor middag på À la Turka. Vi hoppas kunna uppta samma trend hemma, vi skulle behöva större lägenhet för att bygga bar och en formal lounge, entertainment area!

Hemmafru med plikter

Jaha, nu har man blivit en såndär "soccermom" som man lite harmlöst skojat om tidigare. Hemmafru som skjutsar barnen till träningar och tillbaka. Nu är inte Elle någon fotbollstjej direkt men nu har vi ändå lyckats få ihop ett späckat schema med olika aktiviteter.

Måndag: 16.10 Kindermuzik - sånggrupp

Tisdag: 14.30 Simning

Torsdag: 14.30 Simning

Fredag: 13.00 Ballett

Jag går på gym nästan varje morgon, tränar cirkelträning (styrka), cyklar, springer och simmar. Försöker passa in tennislektioner men nu var det ett tag sedan. Har inte varit i så bra form sen jag fick Elle. Sedan är det fika med någon kompis eller matshopping eller andra ärenden

Hemmet ska hinnas städas och sedan har jag fått ett uppdrag av SAAB att hjälpa en anställd att lyfta sin engelska. Jag hjälper även en tjej på ett barnhem med läxläsning. på onsdageftermiddagar.

Alla aktiviteter med Elle är ändå väldigt roliga, vi spenderar mycket tid tillsammans och jag har fått chansen att verkligen få kvalitetstid med min dotter. Idag när vi inhandlade ballettkostymen var hon så otroligt lycklig. Tänka sig en liten uppenbarelse i rosa, rosa, rosa.

När vi kom hem från affären tog hon på sig dräkten, den lilla kjolen, strumporna och balletskorna. Hon tog knappt av sig den på hela kvällen. När hon tog på sig pyjamasen lade hon fint ner sin dräkt i den nya ballettväskan med broderade ballettskor på. Hon var så stolt.

Så nu är jag där, det handlar inte om fotboll men det skjutsas runt till olika aktiviteter. Jag tror ändå inte det är för stressigt för Elle eftersom vi åker tidigare från skolan, hennes dagar är faktiskt kortare och jag är mer med henne än någonsin tidigare. Aktiviteterna är inte henne påtvingade men visst pushas hon lite. Hon är faktiskt mer harmonisk nu än för några månader sedan och jag anar att hon trivs bättre.

Bild kommer!