Rock pool

Vi åt frukost och gick sedan till vårt chalet (lilla hydda) och packade in allt i bilen. Vi hade blivit tipsade om att ta en promenad ner till floden som rann nedanför chaletsen (egen pluralbildning av chalet). Nu ska ni veta att vi var över 2030 meter över havet och den lilla promenaden var ganska brant. Elle klagade nedför men mer uppför. Lite bättre blev det när vi nådde den naturliga poolen som bildats vid den strida bergsfloden. Det var så otroligt vackert och man fick väldig lust att ta ett dopp i det kristallklara vattnet. Bara det att när man kände på vattnet insåg man att det var iskallt. Eller ”leopard cold” som Fredriks kollega lärt oss: ”a slight movement in the grass”. En referens till det manliga könsorganet vid kyliga omgivningar.

Vi var väldigt nöjda med Maliba Lodge och funderar på att åka dit igen i vinter. De får ju snö där. Eftersom vi anlände så sent fick vi inte riktigt njuta av stället. Någon som vill följa med?

Vi checkade ut och startade resan mot Gauteng och Centurion. Väl hemma fick vi ett fint mottagande av våra kissar som bara ville leka med Elle. De hade nog saknat henne. På fredag blev det städning och tvättning. Elle hade ballet och jag ska hämta Lynns tjejer på skolan för att ta med dem till balletten. Tvätta bilen är ett måste och åka och laga däcket. Handla mat står på listan. Undrar om man hinner med en springtur. Nu måste vi komma i form inför bröllopet!

Lesotho – resan som aldrig ville ta slut!

Vi kom iväg strax efter åtta. Vi tyckte att vi borde vara framme vid vår Lodge vid fyra på eftermiddagen. Vi stannade vid tolv i Aliwal North för att fylla på våra magar. Bytte chaufför med siktet inställt på Lesotho. Efter att tillryggalagt en hel del mil kommenterade Fredrik att bilen drog åt vänster. Vi funderade inte så mycket på det eftersom första dagen på semestern hade jag nämnt något om att bilen drog åt höger. Vi kom överens om att kanske låta lämna in bilen på verkstad för att kolla bilen.

Vi körde på små vägar med massor av potholes och körde igenom gudsförgätna små hålor som var skräpiga och otrevliga. Vid tre anlände vi vid landsgränsen. Ingen ville se våra pass utan skickade oss igenom tullen med några nonchalanta vinkningar. Vi tankade och åkte mot vår Lodge. I vägbeskrivningen stod det att det skulle ta ca 1,5 timme. Det var taxibilar överallt, folk och djur längs med vägarna vilket gjorde att vi inte kunde åka så fort. Tiden började ticka iväg. När vi kom in i Teyatenayeng, även kallat TY, pekade en kille från flaket av en bakkie och sa att vi hade punka på vänster framhjul. Som tur var fanns en mack precis där vi befann oss och vi körde in. De hade en ”däckkille” bakom macken och vi åkte dit. Han fyllde på luft och det visade sig att det var punka och vi bestämde oss för att sätta på reservhjulet, vilket däckskillen hjälpte oss med. Hans polare runt omkring flockades runt oss och ville hjälpa till och var nyfikna på svenskarna.

Inte lätt att navigera i Lesotho.

City Centre Bhuta-Bhute, Lesotho

När vi nästan var klara kom en man med sin bil och skulle fylla på luft i sina däck. Han fick fram på knagglig engelska att han ville byta sin gamla mazda mot vår SUV. Jag sade att han kan få Elle istället, han uppskattade skämtet men erbjöd oss sin lilla dotter istället. Vi kanske skulle byta? Jag tror Elle skulle få en chock, hon är nog lite mer high maintenance än hans egen dotter. Han var en riktig karaktär.

Med nytt däck fortsatte vi, klockan var fem och solen stod redan lågt. Med ingen belysning ville vi komma fram innan det hunnit bli för mörkt. Fredrik gasade på rätt bra där det tilläts, dvs där inga inga djur och människor ockuperade vägkanterna. Vi fann efter en låååång stund en skylt som berättade vägen till vår Lodge. Bara det att vägen var dålig och det började bli mörkt. Och vägen bara fortsatte och fortsatte. Vi var framme vid halv sju och vi var väntade, de undrade vart vi tagit vägen. Mmm, det kändes riktigt tröstlöst ett tag.

Maliba Lodge var som plåster på såren och vi njöt av lyxen. Vi tar med lite bilder från vårt boende. Efter middagen satt vi framför vår egen brasa i morgonrockar och tofflor och njöt lite rusiga av vinet till middagen. Elle snusade då i sin säng som var uppvärmd av elfilt.

Efter 10h i resa kan det vara skönt med en kopp te framför brasan

Sämre utsikt kan man ha från rummet

Vi har nog aldrig bott på denna höjd förut.

Addo och Cavers

Uppe tidigt och iväg innan åtta. Vi åkte in i Addo National Park, kända för sina elefanter, för att få se just elefanter. Och elefanter fick vi se… massor Tyvärr fick vi inte se hjordar av flera hundra individer men vi fick se mycket elefanter. Tyvärr såg vi inga lejon men zebror, en buffel och några kudus. Vi var rätt nöjda med vår game drive redan vid ett, tog en fika och köpte en mjukiselefant till Elle. Sedan bar det av till Bedford och Cavers Guest House.

Det var en riktig pärla, visade det sig. Inbäddat bland bergen i en lummig oas med stora träd och en riktigt vacker trädgård. Rozanne och Kenneth Ross, hon skötte sitt guest house och han skötte bondgården.

Det var en mycket fin gård med mjölkkor, hästar, merinofår, angoragetter, grisar och höns. Vi fick en rundtur av Kenneth och fick se korna mjölkas, hälsa på kalvarna och även gosa lite med Toffee, ett föl som växt upp på flaska sedan hennes mamma dött när hon var riktigt ny i världen. Hon var så söt, kolafärgad därav namnet och mycket busig. Hon nafsade Elle i håret när hon skulle klappa Toffee. Kenneth visade sig kunna en del om Sverige. Mjölkkorna, rasen, var från Sverige. Det var också roligt att baggarna var köpta av the Rubidge’s farm Wellwood i Karoo. Ni vet den där gården vi stannade på utanför Graaff- Reinet. Det är tydligen en välkänd gård i SA. Kenneth tyckte vi hade läst på bra och stannat på bra ställen.

Senare avnjöts en fantastisk middag, lamsmstek och grönsaker i bästa farm style. Ni ska också få se bilder på vår egen cottage. Vi har haft sådan tur hela resan och fått större rum än bokat. Ibland ska man ha tur.

Beachlife

Utsikt från huset

Hela måndagen spenderade vi på beachen. Vi upptäckte efter båtturen att vi båda bränt våra ansikten lite. Elle hade ju haft sin safarihatt på sig, duktig tjej! Vi å andra sidan hade inte ens smort in oss med solskyddsfaktor. Det gjorde vi ordentligt idag. Vi gick längs stranden och samlade mer snäckor, vi har numer en påse full att ta med i bilen. Vi lärde oss att vara försiktiga var man ska bada. Ett ställe på stranden hade rätt kraftiga underströmmar och med Elle med vill man inte ta några risker. Vi höll oss hela tiden nära stranden. Elle hittade även snäckor som grävde ned sig i sanden. Man kunde plocka upp dem och sätta ned dem igen och de grävde snabbt, snabbt ned sig i den våta sanden. Fredrik och jag gick ut en bit och lekte i vågorna. Det var skönt att för första gången ha en dag utan aktiviteter och bara kunna slappa.

Jeffrey’s Bay är inte någon mysig stad som Knysna. Det finns inte så mycket att göra här men stränderna är otroligt fina. Vi har också reflekterat över att det finns väldigt många liquor stores här. Det är tydligen ett riktigt surfarställe men vi visste inte att surfer dudes krökar så mycket!? Eller hur hänger det ihop?

Plettenberg Bay och Jeffrey’s Bay (eller Plett och J-Bay som man säger lokalt)

Vi lämnade Knysna tidigt för att åka till Plettenberg på Ocean Safari. Vi anlände utan problem och gav oss ut i en tolv meter lång motorbåt. En traktor skjutsade ut oss från stranden in i vågorna. Vi behövde inte åka långt förrän vi fick se flasknosdelfiner. De surfade på vågorna och det var mäktigt att se hela flocken komma ut ur vattnet på samma gång. Fredrik fångade det hela på bild.

Vi fortsatte sedan ut till havs en bit för att försöka få se Bridal Whales. Det var inte lika lyckosamt men jag och några till lyckades se deras utblås på ett ganska stort avstånd. De rackarna kan ju dyka ner och vara under en bra stund och kom vi för nära med båten skulle de fly iväg. Sälarna var mindre blygsamma och det fanns en hel koloni utanför stan. De var helt underbara där de låg och stekte sig på klipporna eller lekte omkring i vattnet runt båten. Det gick rätt höga vågor ute på havet och vi var rädda att Elle skulle bli sjösjuk men hon slumrade till och med till en stund. Fyra andra kräksjuka ombord räckte.

Elle känner på havet i Plettenberg Bay efter lunchen

På eftermiddagen styrde vi mot J- Bay och vårt nästa boende. Huset låg precis vid havet. I bilen lovade vi Elle att vi skulle gå ner till stranden så fort vi kunde och det fick vi lov att göra. Vi samlade snäckor och badade i vågorna. Vattnet är inte jättevarmt men helt klart badbart, för en nordbo!

Knysna

Utcheckade och nöjda var vi på väg mot Knysna. Vi hittade snabbt till vårt nya boende Bamboo Guest House. Ett coolt ställe som var som en djungel med byggda träbryggor som snirklade sig igenom den. Rummet låg lite avskilt och var som en egen liten stuga med vardagsrum, sovrum och badrum. Värdarna var Jeanie och Gordon som var supertrevliga. De var genuint intresserade av vad vi var för några. Vi fick tyvärr fatta oss kort för vi hade en inbjudan till ett barnkalas hos the Giggins, Lynns föräldrar. Där befann sig även våra vänner Matthysens och Freels. Elle tyckte det var kul att få träffa sina kompisar och började snabbt leka med Sienna, Kiera, Ashley och Liam. Vi bjöds på lasagne och chockladtårta. Efteråt åkte karlarna och barnen ut på lagunen med Lynns pappa. Knysna ligger precis vid en lagun som är något avskild från havet. Den är ganska stor och grund. Det var en skön och avslappnad eftermiddag i vänners sällskap. Vi åkte hem, stannade till på Spar och inhandlade lite godsaker och åkte hem och hade pic-nic.

Vi började dagen med en skogspromenad i de djupa skogarna i närheten av Knysna. Det var så grönt och frodigt, otroligt vackert. Spåret vi gick började vid Jubilee Creek. Det gick en liten å längs med spåret. Vår guide, Ricky var jättetrevlig och hade valt ett perfekt spår för oss. Elle tyckte det var roligt och sprang hela tiden före. Hon råkade plumsa och blev lite blöt. Det var först en stor grej för henne men snart gick hon självmant ut i vattendragen. Hon lärde sig snart att gå på stenarna när vi korsade vattendragen. Vi såg även gamla guldgruvor som grävts ut för mer än 100 år sedan.

Vid återkomsten till Knysna promenerade vi omkring vid Waterfront som såg lite ut som Hammarby Sjöstad. Nytt med bostäder och små butiker precis vid vattnet. Vi fikade lite för att åka tillbaka och duscha av oss och åka till the Freels. De höll på och packa och skulle åka hem på morgonen, riktigt tidigt. De ville dela sin sista måltid i Knysna med oss. Det var kul att få träffa dem lite utan andra med, vi har inte gjort det så ofta tidigare.

Nästa dag spenderades på Monkeyland och Tenikwa Wild Cat Center. Ja, vi såg apor och kattdjur, stora och små. Vi åker ju med vår egen lilla ”Monkey” som ju Elle fått heta som smeknamn av många vi träffat, guider och bekanta. Hon är inte jätteförtjust i det men har blivit rätt duktig på att ge tillbaka.

På Monkeyland hade vi en mycket kunnig guide som berättade grundligt om olika typer av apor. Det hela blev nästan för mycket för Elle som surade ett tag när hon blev uttråkad. Blodsockret var lågt och humöret lika så, vilket kunde hjälpas med lite godis. Aporna vi såg mest frekvent var cappuccinoapor, vervet monkey, Herr Nilssonapor (yellow squirrel monkey) och vit gibbonapa. Några halvapor, dvs lemurer, tillhörde också turen. Ganska intressanta djur som kan jama som katter och skälla som hundar. Tydligen är honorna dominanta och i parningstider kan hannarna ses springa för glatta livet med en hord honor efter sig. Vi fick också gå över en hängbro vilken var ganska ranglig. Elle hade då väldigt roligt och pinnade på framför mig, hon var nästan lika snabb som vervetaporna som hade en motorväg på brons ytterkanter.

Gibbon

Lemur (egentligen ingen apa, men den får vara med ändå)

Vervet Monkey

På Tenikwa fick vi komma nära många av Sydafrikas fina kattdjur, vildkatt, cerval, caracal, leopard och gepard. Det var lite läskigt att se att katterna hela tiden hade koll på Elle och det andra barnet som var med i gruppen. Så fort Elle rörde sig följde nyfikna ögon efter. Hos geparden fick barnen inte följa med in i inhägnaden men så fort de fick syn på barnen gick de så nära de kunde. Inte hotfulla eftersom de är mycket vana vid människor men på ett nyfiket sätt.

Cervalen ligger och myser

Caracal eller Rooicat

Leoparden har sett Elle...

Gepard, som även Fredrik fick klappa denna gång

Vi avslutade dagen på Mo’s on Rex en mycket trevlig retaurang i Knysna. Vi åt den godaste efterrätt jag någonsin ätit och tänker försöka göra den hemma. Om ni har tur kanske ni får smaka!

Botlierskop – lyx, lyx och mera lyx.

Vi drog tidigit på morgonen och åkte söderut mot George. Vilken rutt! Först genom Karoo. Jag har aldrig varit med om något så ödsligt. Först sträckte sig vägen rak och oändlig genom platta landskap. Det fanns lite buskar och i horisonten kunde man urskilja bergen. Vi åkte och åkte. Det blev tråkigt efter ett tag, tills Elle behövde kissa. Vi fick stanna längs vägen. Som tur var kom inga bilar vid det tillfället. Det var verklig tystnad. Vi stod och bara lyssnade en stund på ingenting!

Sedan kom vi upp i bergen och vägarna började slingra sig. Det var en kul körsträcka. Vår Huyndai gjorde bra ifrån sig och visade sig vara stark i uppförsbackarna. Bergen blev bara mäktigare och mäktigare och sista backen ner gav bromsarna på bilen en omgång. Det var lite alpkänsla på Outeniquapasset.

Väl framme på Botlierskop Game Reserve togs vi emot på parkeringen och kördes i golfbil till receptionen. Där fick vi välkomstbubbel och vi blev inskrivna. Sedan serverades lunch och vi fick vårt privata bord. När lunchen var avklarad blev vi eskorterade till vårt tält. Våra väskor hade mirakulöst redan hunnit dit.Tältet var byggt på pålar och hade ett soldäck. Sängen i tältet var king size. Elle hade fått en säng som stod vid fotänden. Bakom sängen fanns en vägg och rundade man väggen fanns ett gigantiskt badkar, toalett, handfat, garderober och en minibar. Öppnade man upp på baksidan fanns en dubbeldusch – utomhus. Vi fick morgonrockar och tofflar och en välkomstsherry. Elle fick en stor låda full av godsaker.

Halv tre hade vi en fikastund och fick titta på elefanterna. De hade tre elefanter, pappaelefant, mammaelefant och lilla bebiselefanten. Bubblet var gott liksom den färska frukten, kakan och quichen. Vilket bord det var dukat mitt ute i naturen med elefanter i bakgrunden. Fikat följdes av en game drive. Vi såg mycket antiloper, zebror och bufflar.

Vi gick hem, badade/duschade i de lyxiga duscharna/badkaret och klädde oss fina för att gå till middagen. Vi träffade en brittisk familj med två tjejer som var åtta och sex år gamla. De var också en ex-patfamilj men bodde i Riyadh, Saudiarabien. De var supertrevliga och tjejerna började leka, det känns väldigt trevligt att Elle faktiskt kan kommunicera på engelska.

Middagen bestod av svampsoppa, carpaccio av Springbok och en passionsfruktsorbet till att börja med. Sedan var det buffet, man valde kött, det hade struts, och flera antilopsorter, krokodilsvans mm. De fräste på köttet efter man valt och sedan kunde man fritt plocka bland sallader och olika tillbehör. Till efterätt åt vi crème caramel, sticky toffee pudding och cheese platter. Ni förstår att vi var proppmätta. När vi kom tillbaka till tältet hade någon varit där och tänt lamporna, satt på elfiltarna i sängarna, städat undan och bytt handdukar och lagt små chockladpraliner på våra kuddar. Det var bara att göra sig i ordning och krypa ner i den varma gosiga sängen.

Dag 2 började med game drive. Tracey, Hanna och Emma, delar av den brittiska familjen följde också med. Vi var uppe redan halv sju och åkte ut med vår privata guide Lounice som hade hand om oss redan dagen innan. Chris, pappan, var magsjuk och kräkts hela natten. Han fick vila.

Vi såg svarta impalor som är väldigt sällsynta av naturliga skäl. De stora kattdjuren ser i svart och vitt och de svarta impalorna syns således lättare för rovdjuren. Vi såg Cape mountain Zebra, Bontubok, Waterbuck och fick en excellent sighting av deras fina giraffer. Gnuerna fanns även lite här och där. Efter halva turen fick vi varmt kaffe, te och chocklad till barnen.

När vi kom tillbaka var det frukostdags och gissa om vi frossade i deras buffet. Vi gjorde oss i ordning och såklart var tältet redan städat och bäddat. Vi spenderade sedan tid med den brittiska familjen för att invänta lunch, fika med elefanterna (deras morotskaka var himmelsk) och sedan åkte vi på en tredje game drive.

Middagen var helt fantastisk, proceduren var den samma som kvällen innan men utbudet var något annorlunda. Vi gick till sängs lika mätta glada den här gången.

Dag 3 började men frukost vid åtta. Vi skulle nämligen rida den här morgonen. Elle fick rida med en guide och jag och Fredrik fick varsin sur gammal häst som inte alls hade lust att gå på tur. Vår guide fick sätta fart på dem ideligen. Hur mycket jag försökte skänkla så var jag som luft för det gamla öket. Elle hade kul, vi fick en skön morgontur och i det stora hela var det en lyckad tur.

Vi checkade ut och jag måste säga att jag aldrig varit med om liknande service. Man märkte hela tiden att glasen var påfyllda, att tomma tallrikar var bortplockade och att tältet var städat men man såg aldrig när de var där. Allt flöt så fint, man var aldrig stressad men man var hela tiden aktiverad. Vi hade en otrolig tid på Botlierskop och jag misstänker att vi inte ofta kommer kunna unna oss sådan lyx.

Vi gav den brittiska familjen Fredriks visitkort och hoppas höra av dem igen, de var verkligen supertrevliga.