Southdowns College vs Cornwall Hill College

Ja, då har vi satt vår dotter i kö till två olika privatskolor här i Centurion. Southdowns och Cornwall Hill College. För två veckor sedan var vi på Southdowns som drivs av ett företag och som är ganska nytt. Deras byggnader är fantastiska och ligger högt beläget och blickar ut mot det frodiga Irene. De har stora utrymmen/grönområden för sportaktiviteter.

Idag var vi på rundtur på Cornwall Hill. Deras läge kanske inte är lika betagande men wow, det ser ut som ett klassiskt akademiskt lärosäte. De har byggt det i gammal stil i tegel. När vi promenerade där i gångar och korridorer blev jag helt såld. Det började pirra i hela mig och jag längtade faktiskt tillbaka till jobbet! Undrar om någon av skolorna behöver en fransklärare? Jag behöver mitt examensbevis och referenser, tyvärr ligger allt i förråd i någon av Sthlms förorter. Men skam den som ger sig så lätt, det måste väl gå att fixa!

Jag blev även helt såld på uniformerna och de klassiska klassrummen och leende elever som artigt häslade, inte ett sånt där knappt hörbart mumlande "tja" eller "öh". Faktiskt ett glatt och tydligt "good morning". Imponerande. Stämningen kändes fantastisk.

Nu får vi se vilken av skolorna som kommer anta vår lilla tjej. Vi har egentligen inga preferenser, båda skolorna har sina för- och nackdelar. Deras rykten är bra och de är välfungerande. Det blir spännande att se hur Elles första år i skolan kommer bli!

Elle fyller 5!

Sweet girls! Elle och Calista.

Pepparkaksbak!

Vilken tur i ordningen det badas vet jag inte! "Glötdjur"

Tårta!

Gissa vem som bakade tårtan! Det var Fredrik så klart. En riktig jordgubbstårta!

Ett stort grattis till vår tjej som fyller 5 år. Vi hade ett riktigt prinsesskalas för Elle och hennes vänner. Det började med pepparkaksbak. Vi har tur som kan lita på våra expatsvänner, Zetterlindarna, som alltid är bättre utrustade än vi och hade med sig bakplåtar och formar och diverse annat som underlättade kakbaket. Ett stort tack till er!

Vädret var varmt och barnen badade ganska mycket men mellan varven hann vi dekorera kakorna, äta lunch, dekorera fotoramar, äta tårta och ha fiskdamm. Men badningen var nog temat för dagen.

Jag ska förklara vad fotoramarna är för något. Förra året när var vi på kalas hos min goda vän Catarina tog de foton på barnen och sedan klistrade de fast fotot på ett tjockare papper (mer kartongliknande). Ramen som blev runt fotot dekorerade man med pärlor och konfetti och fjädrar etc. Den briljanta idén koppade vi och det blev en succé. Mammorna var nog också ganska sugna på att få göra sina egna ramar. Speciellt min nyfunna vän Lynn!

Det var lite roligt för Elles kompis från dagis, Calista, kom. Jag fick numret av dagispersonalen och ringde. Helen, som mamman heter, lät lite förvånad och undrade nog vad jag var för galen kvinna som bjuder främlingar på kalas. Jag berättade att Elle haft lite svårt att få kompisar eftersom hon inte talar engelska så bra ännu och att Calista och Elle faktiskt funnit varandra innan jullovet kom. De bestämde sig för att komma och det är vi mycket glada för. Både Elle och Calista blev överlyckliga att återse varandra.

Våra vuxna gäster fick pajer, sallad och portuguese rolls. Alla kakor och bullar, tårta och matpajer var hemmagjorda. Det var första gången och sista gången jag fixar så mycket till ett kalas. Det går an nu när man inte jobbar men när vi är tillbaka i Sverige mina vänner, då blir varmkorv med bröd. Sorry!

Fotbolls-VM!

Idag var Jennie och jag och bokade biljetter, eller rättare sagt, har anmält oss till den tredje lottningsrundan för biljetter till matcherna. Detta var ingen ingen ticnet-manöver direkt...

Vi åkte till FNB, en av de stora bankerna i Sydafrika som är med och sponsrar VM och således har ensamrätt på att sälja biljetter. Där fick man fylla i en blankett med uppgifter om allt från adress till skostorlek. Sen var det bara att betala med kontanter, kreditkort är ju självklart otänkbart!

Därefter fick vi ett VISA-kort som var laddat med våra pengar. Om vi nu har tur i lotteriet och får våra biljetter är det bara att hämta ut dem, annars får vi tillbaka pengarna, utan ränta förstås.

Vilka matcher blir det då? Vi köpte biljetter till England-USA, Holland-Danmark och Sydafrika-Uruguay. Jag hoppas att Danmark åker på däng efter som de var så nesliga att de slog ut oss ur kvalet! I april får vi reda på om vi har fått biljetterna, det är bara att hålla tummarna.

Ska man skaffa en vuvuzela? Ayoba!

Cradle of Human Kind- Sterkfontein Caves

Idag är det söndag, det är ganska trist väder, 20 grader och mulet. Det regnade massor igårkväll.

Så är det Fredriks sista lediga dag innan han börjar igen. Det blir nog en väldigt lugn dag. Vi behöver städa lite och även sätta upp lite saker att ha på väggen.

Lördagen var varm och kvalmig, ibland solig. Vi bestämde oss för att göra en utflykt. Vi hade förberett Elle på att få krypa i grottor. Kvällen innan surfade vi in på hemsidan för Cradle of Human Kind. Det är ett område med grottor var man funnit fynd av växter, djur och även våra förfäder. Vi läste om Mrs Ples och Little Foot - halvt apor, halvt människor. Det finns två centrum inom bara några kilometers avstånd men vi tyckte det räckte att besöka ett i taget, för Elles skull. Det blev Sterkfontein Caves. Det tog kanske 40 minuter att köra dit. Lite lagom lördagsutflykt.

Man kunde först titta på en liten utställning där det förklarades lite om jordens utveckling och om djurens och människans utveckling. Det var modeller av Mrs Ples och Little Foot. Vi hann inte titta så mycket förrän en guide dök upp som skulle ta med oss ner i grottorna. Vi gick några hundra meter och så plötsligt uppenbarade sig ett gigantiskt hål i marken. Saken är den att området består av höga gräsbeväxta kullar och det ser inte ens ut som berg. Mina tankar gick snarare till landskap i södra England med böljande kullar.

Det var många trappsteg ner, Elle klättrade själv och vi fick snart ta fram en tröja för det var bara 18 grader i grottorna. Guide förde oss först till stället där Little Foot hittades. Där ligger ben fortfarande kvar som väntas på att grävas ut. Elle var mycket intresserad och ställde tusen frågor till mig. Jag försökte simultantolka och konvertera till ett lättare språk så Elle skulle förstå. Några av hennes frågor kunde jag besvara men när hon frågade hur Lillefot trillat ner och var hans föräldrar var tog min kunskap slut.

Guiden visade stalaktiter och stalagmiter, berättade om olika bergarter och hur formationerna i grottan blivit till. Sedan fick vi krypa igenom på vissa ställen gången var 1 x 1 meter. Vi fick också se en underjordssjö. guiden berättade att det var djupt och att det fanns grottor där nere. En dykare på 80-talet försvann, de letade efter kroppen i 6 veckor. Fy så hemskt!

Vi klättrade hela vägen upp igen och tog en lunch i restaurangen. Elle fick ett gosedjur - Zebran Chop och bestämde att vi skulle ha pic-nic med gosedjuren på gräsmattan hemma. Så när vi kom hem dukade hon upp och vi intog eftermiddagen på gräsmattan på 14, Palmetto Close.

Entrén till grottan, dock ej den naturliga utan mer anpassad.

Grottforskare

Picknick i trädgården.

Those Partyanimals!

Ja, så firade vi vår första nyårsafton i Sydafrika. Fredrik och jag konstaterade att Fredrik är en riktig globetrotter som firat nyår i diverse olika länder. Detta var mitt första firande utomlands trots att jag bott ett år i Frankrike tidigare. Vi tog det väldigt lugnt på dagen, jag åkte till Centurion mall och handlade lite, bland annat en present till värdinnan till kommande festen, Lynn, som dessutom lånat oss massor av bebisgrejer när vi hade Filip 7 månader på besök.

Vi packade ihop oss och förberedde oss att åka till fem, fina och rena. Elle hittade sina läppglans som prompt skulle med. Jag satte fast henne i bilen och tre minuter senare såg hon lite urskuldande på mig och sa: - Mamma, jag spillde lite. Och det var nagellack över hela nya klänningen. Av med paltorna och ett tappert försök att få bort fläckarna. Det lyckades inte. Så vips blev finklänningen ett plagg att ha till dagis vilket i och för sig inte är så dumt. Elles kommentar morgonen efter var att hon tyckte det var fint med rosa på klänningen, tur att hon inte blev förkrossad.

Straxt efter fem landade vi hos Mathyssens i Irene. Vi kom naturligtvis först, svenskar som vi är hänger vi på låset. Vi fick lite sangria och snart döck familjen Howie upp. Den består av Dave, Sarah, Caitlin och Rachel. Dave jobbar också på Saab så vi har lärt känna dem genom olika kanaler. en halvtimme senare kom Claire och hennes man Keith med barnen Liam och Ashley i släptåg. Det blev snabbt många barn och de satte i sig pizza. Elle var blyg i början men fick snart vara med och leka.

Claire hade tänkt fira nyår på annat håll men hon tog sitt gäng till Lynns hus och de anlände något senare. Vi var kanske totalt nästan 20 vuxna och ett helt gäng med barn. Barnen dök snart under. Elle bäddade vi ned på madrass i Kieras och Siennas rum.

Alkoholen flödade på rätt kraftigt under kvällen och vi drack massor av olika shots, vin och öl. Wincent-genen förnekade sig inte och Fredrik somnade en stund under stjärnorna. Men han vaknade och tog ett dopp i poolen vid två på morgonen. Vi hade grillat och gjort beef rolls så mätt och belåten var man ju. Bra musik spelades och vi hade en mycket angenäm nyårsafton. Sydafrikanerna är duktiga på att ordna bra fester. Strax innan fyra på morgonen var vi hemma, detta har inte hänt på många år och det bästa av allt är att jag känner mig riktigt fräsch idag. Lite trött kanske.

Nu önskar jag alla ett riktigt gott nytt år! Kram på er där hemma och hoppas att ni vill ge oss nyårslöfte om besök!