Barnkalas och annalkande storbesök

Bono eller Elle?

Julgran vid första advent

Gästrummet står redo för besök, boka fort!

Baksida med studsmatta

Här är vårt lilla hus

Så har vi varit här i tolv veckor. Den här helgen har vi varit på Sandton Shopping Centre och letat födelsedagspresenter, kommande vecka ska vi på två födelsedagskalas. Det första går i astronauttema. Det är Caitlins 6-årskalas, dottern till en sydafrikansk väninna. Det andra kalaset anordnas av Spurs, en restaurantkedja, det är våra svenska vänners tvillingar som fyller 4. Vi har köpt roliga presenter som kanske barnen uppskattar mer än föräldrarna! :)

Nästa vecka blir lugn, lite mingel hos våra landlords förstårs men annars är veckan ganska tom. Vi går och väntar på vårt första besök från Sverige. Allt är i ordning, gästrummen har ställts i ordning för vårt besök. Elle saknar farmor och farfar och går planerar bus som hon ska utsätta farfar för.

Vi har planerat en större tur och sedan lite småturer runt om Pretoria/Jo-burg. Den 18:e december drar vi till kusten och St Lucia. Där ska vi åka på croc n' hippo-tour, bada i havet vid orörda stränder. Finns möjligheter ska vi åka på sköldpaddssafari och whale-watching. Vi stannar tre nätter och sedan drar vi till Krügerparken och Seringa Lodge. Hoppas vi får se the Big Five men säsongen är egentligen inte den bästa. Annars planerar vi att gå på marknader, shoppingcenter, besöka museum och diamantgruva. Åka till Hartbeesportdam är också en het kandidat - vad sägs om snake farm? Vi måste ju även njuta av solen och poolen.

Tiden går fort

Nu på Söndag har jag och Jennie varit ihop i sju år! Visserligen har vi inte varit gifta så länge, men för att minnas lite så lägger jag in en bröllopsbild.

Igår fick jag höra av en kollega att det Spar som ligger bredvid hans hus i Pretoria East säljer snus! Kan detta vara sant?! Nogrann undersökning krävs...

Vardagen!

Nu börjar huset bli färdigmöblerat. Det börjar kännas mysigt och hemma. Elle stoltserar med tre rum: ett sovrum med tillhörande badrum och ett lekrum.

När alarmet installerades skickade vaktbolaget två killar som till en början verkade göra ett bra jobb. en av killarna visade att han borrat lite fel, det såg inte så farligt ut så jag lät det vara. På lördagen, dagen efter, badade vi i poolen. Fredrik såg plötsligt lite förbryllad ut. Vad var det på väggen? En av killarna hade borrat ett hål rakt igenom väggen? Putsen på fasaden hade trillat bort på ett stort område. Vi gick in i rummet för att undersöka hur det såg inifrån. Ve och fasa, ena väggen var full av svart borrdam, sängen och gardinerna. I väggen fanns tre hål, varav ett rakt igenom. Ingen av killarna sade något, den som var ansvarig för röran hade försökt dölja det med att dra för gardinen. Det blev ett stort pådrag och managern på vaktbolaget kom för att inspektera och lovade att stå för kostnaden för att återställa allt. Mattrengörare, hantverkare, kemtvätt etc. Nu är nästan allt klart, väggarna är nästan återställda, fattas bara att måla ytterväggen och mattrengörarna kommer imorgon. Rummet måste bli färdigt innan släkten kommer i december.

Det kanske inte låter så farligt men då har ni inte upplevt tidsuppfattningen här i Sydafrika! När de meddelar att de kommer vid tio på morgonen, kan det innebära tre på eftermiddagen. då sitter man och väntar snällt på dem. Nu efter några månader börjar man bli luttrad och be dem ringa när de är på väg. Eftersom vi bor i ett Estate måste de anmälas i gaten och så måste man ju vara hemma och släppa in dem. T I A - This is Africa!

Fredrik arbetar och Elle är i skolan på dagarna. Trots att jag är hemmafru har jag en full kalender. Tills nu har mitt mission varit att försöka göra det mysigt här hemma. Jag tycker nog att jag börjar lyckas nu.

Ska publicera lite bilder från huset. Vill bara visa vår dotter som gärna poserar framför kameran. Se och jämför bilden från Nice 2006 och från Irene Village Mall 2009!

Nice 2006

Irene Village Mall 2009

Koro Koro

Year End Function - Koro Koro

På lördagen smet vi upp tidigt för att bege oss till en Game Farm i Bela Bela (Warmbath). Sista biten av vägen var fylld av enorma pot-holes. Man fick verkligen ta det lugnt! Vi anlände vid elvatiden och checkade in. En kollega till Fredrik som vi skulle dela hus med hade redan anlänt.

Bush Camp

En timme senare satt vi i en open game viewer och spanade på Nyalor och Rooiboks, strutsar och diverse smådjur. Vi hittade även en dyngbagge som rullade sin boll över vägen!

En Nyala som relaxar

Dyngbaggen med sin bajsboll!

Det är ganska svårt att se djuren i den täta vegetationen och man får vara ihärdig. När vi kom tillbaka till vår stuga var det sovdags för kollegans lille son och vi for till huvudbyggnaden där de flesta av Fredriks kollegor redan installerat sig i väntan på lunch. Vi åt hamburgare med god aptit. Chefen sade några välkomnande ord och på boerskt vis bad de en bön innan vi fick hugga in.

Senare på kvällen var själva middagen. Det var god mat, gott vin och trevliga konversationer. De flesta bröt upp ganska tidigt och vid elva var vi tillbaka vid bush camp. Redan vid halv tiotiden gav vi oss hemåt nästa dag. Min fina bil är smutsig och sandig både utanpå och inuti.

Huset stod kvar men var fortfarande kallt, vi fick öppna alla dörrar för att få in värmen utifrån. På söndagen var nämligen det fina vädret tillbaka. Tack och lov för det!

Nu ser vi fram emot december med besök från Sverige!

Lucia 2009

Ännu en jobbig arbetsvecka som startade med en timmes massage och en ansiktsbehandling. Veckan följde med joggingturer, tennislektion, sångaktivitet med Elle på "Kindermusik", shopping och diverse annat. På fredagen den 20 november började hemmafrun med att hämta 300 cupcakes som skulle till Saabs Luciaföreställning featuring fam. Wincent och fam. Zetterlind med mormor och morfar som förstärkning. Även tre andra Saabare var med och hjälpte till.

I ren house wife-anda åkte jag först till ett födelsedagsparty jag var inbjuden till tillsammans med flera andra Irene house wives. Vi började att värma upp med stark glühwein, redan klockan elva på förmiddagen. Sedan hastade jag vidare för att plocka upp alla barnen på dagis för att transportera oss till Saab och den annalkade Luciaföreställningen.

Tåget bestod av 5 barn och 9 vuxna sjöng de vanliga lussesångerna. Elle var Lucia och hon klämde i extra i "Hej tomtegubbar". Detta resulterade i att hon började om på sången när alla andra tystnat, hon tyckte det blev mycket pinsamt. Vi misstänker att Elle hört den sången förut eftersom den används som snapsvisa vid det Wincentska julbordet varje år. Det är den enda snapsvisa vi kan!

Efter sång bjöds det på glögg, som sydafrikanerna kokat vid uppvärmningen, pepparkakor och cupcakes i svenska färger. Det var uppskattat av sydafrikanerna. De mumsade glatt på vad som bjöds.

Hela gänget, dock saknas en stjärngosse

Alla barnen är redo för Luciatåg!

Vid två for jag och Elle till en väninna i Irene. Vädret förra veckan var kallt, ska ni veta, runt 15 grader. Husen är dragiga och byggda för 30 graders värme. Lynn gjorde en brasa och eftermiddagen började med te men gick snabbt över till Sherry. Glöd för kropp och själ! Det blev mycket snack om det ena än det andra. Sydafrikanska kvinnor sladdrar lika mycket som de svenska! Maken ringde vid 17.30 och det var bäst att pallra sig hem. Vi värmde upp överbliven pizza och gjorde upp eld i öppna spisen. Elle och jag somnade gott i soffan vid elden och Fredrik kollade på film. Huset var så kallt i övrigt att man inte ville lämna TV-rummet och brasan.

Damaseani

I helgen hade vi avslutning med en kollega som har varit i Sydafrika i 2,5 år. Som sagt så är det dags för honom att åka hem till Sverige igen.

Han hade ordnat en helg på en bush-camp för oss svenskar härnere. Vi var på en lodge som heter Damaseani som ligger ca 2,5 timmar norr om Pretoria.

Det var familjen Wincent och familjen Zetterlind som åkte upp i deras buss i lördags. Det mest spännande på uppresan var att papporna behövde köpa öl och vi stannade vid vad vi trodde var en affär, men visade sig vara en bar. Som tur var hade de take-away om man gick runt på baksidan. Jennie blev lite orolig inne i bilen när personalen tog runt oss på baksidan, hon hade ju trots allt fem barn i bilen och det var inte det allra trevligaste stället att stanna på...

Väl uppe vid lodgen så fick vi kolla på när Sabel- och Elandantiloper blev matade. Innehavarna föder upp dem för försäljning och vi kom riktigt nära; mäktigt!

Sen var det bad i poolen för alla barnen och matlagningen för oss vuxna. Det blev grillad impala med massor av goda tillbehör. En sak vi lärde oss var att insekter i Afrika är stora, vi hade bland annat en bönsyrsa på ca 5 cm som sällskap i sovrummet.

På söndagen var det dags för hemfärd igen, men först tog vi en bush-promenad med en guide. Det är inte helt smärtfritt att promenera 4 km i bushen när det är 32 grader varmt och man har fem barn i åldrarna 4-8. Dock glömdes pärsen bort då poolen kom i sikte!

På hemvägen fick Jennie premiärvisa sitt körkort, dock fattade inte polisen riktigt konceptet med svenskt körkort i kombination med internationellt sådant, så han skickade vidare oss för att spara lite huvudvärk.

Pappa och dotter ute i bushen.

Sabelantiloper

Vår sovrumspolare... bönsyrsan!

Uppkopplade!

Nu är vi äntligen uppe på Internet! Det känns skönt att åter igen vara ansluten till stora vida världen igen...

Firar första inlägget med att visa en stolt körkortsinnehavare med sin nya bil.