Kidz-R-Kidz julkonsert!

Sång och dans

Snövit och prinsen gifter sig.

The elephant walk like this and that, he's terribly big and he's terribly fat,

he has big ears and he has big toes,

but godness gracious, what a nose...

Elle är trädet som dansar.

Jag sitter och väntar på att min kära dotter ska vakna. Hon har efter blivit ganska starkt medecinerad och sovit i stort sett hela dagen. Förra helgen kräktes hon, detta har upprepats i veckan och hon har hostat hemskt mycket senaste veckan. Igår, torsdag, började febern komma. Trots feber ville hon göra sin konsert, vilken de övat till de senaste månaderna, det var förståeligt. Men stackars liten, hon led nog igenom konserten.

Idag åkte vi till Intercare, vår närmsta vårdcentral och Dr Freshe diagnostiserade bronchitis men ville även testa lillan för malaria. Ja, vi var ju faktiskt i Krugerparken för två veckor sedan men risken är nog väldigt liten men de tar sådant seriöst här nere. Man tar inga risker, infektioner som uppkommit en tid efter besök i malariaområden kan vara malariarelaterade. Så stackars Elle fick ta ett blodprov, vilket var mycket traumatiskt. Pappa Fredrik är ju inte så förtjust i sprutor och har nog överfört denna olust till Elle. Det gick bra men hon storgrät och det är första gången på länge jag hört Elle gråta på riktigt.

Konserten igår var lite speciell. De hade gjort en variant av Snövit där massor av olika djur dök upp. När har ni läst om lejon, elefanter och apor i Snövit? Elle var träd, hon var jättesöt i sin träddräkt och dansade omkring på scenen. Men vi kunde se att hon inte mådde bra. Konserten höll på i en och en halv timme, ljudet på förstärkarna försvann och barnen fick sjunga själva utan musik och egentligen gjorde detta ingenting för då kunde vi höra barnen sjunga. Rektor Esmee var i upplösningstillstånd och lät barnen bitvis inte fortsätta för att musiken inte var igång. Det var lite synd faktiskt. Efteråt hölls tacktal efter tacktal och vi visste att Elle satt i bakgrunden och led, det gjorde de andra barnen också. Tänk dig att vara 5 år och sitta stilla i två timmar, förutom när du ska uppträda i kanske totalt 3 minuter. Alla tacktalen tog faktiskt en halvtimme!

Vi är superstolta över vår tjej och ska nu se till att hon blir frisk. Det är två veckor kvar på dagis och sedan hägrar skolstart i Januari.

Elle, storbadaren

Hopp i poolen!

Liten tjej, stort plask!

Ta daa...

Vi vill mest rikta följande inslag till Elles mor-och farföräldrar. Elle har nämligen simtalang. Elles simlärare Margie är mycket nöjd med henne och berättade att hon kickar med benen från rumpan, vilket riktiga simmare gör. Hennes crawlstil är helt underbar! På ett år har Elle, från att inte ens vågat blöta ansiktet till att hoppa bomben från poolkanten, blivit riktigt bekväm i vattnet. Hon bara älskar vatten och simmar mer under ytan än över - vem kunde tro att hon skulle bli ett sånt glötdjur! Är det kanske nästa Alshammar? Är simning en dyr sport? ;)

Year End Function 2010

Min tur att få fredagsöl.

Hela gänget från Bush Camp

Japp, tillbaka till Bush Camp på Koro Koro Lodge med Fredriks kollegor. Eftersom jag släppte av våra gäster på Tambo på förmiddagen och tvättat och fixat hemma, var jag mycket trött på kvällen. Fredrik ville så gärna åka på fredagen och mitt villkor var att bara få sitta och slöa i en stol hela kvällen och att han skulle vara den ansvarsfulle föräldern! Det slutade ändå med att jag tog Elle till sängs och kollapsade själv.

Lördagen skulle spenderas vid poolen. Elle badade länge men började vid halv tio på morgonen klaga på magont. Jag trodde hon var hungrig och laddade med yoghurt och frukt men efter en stund kom världens kräka och stackars Elle såg mycket ynklig ut. Vi fick tag på immodium och sedan åkte vi hem och vilade. Huset var olidligt varmt men jag hittade en fläkt och lade Elle i draget. Det visade sig vara över 40 grader ute i bushen.

Efter vilan piggnade lilltjejen till och ville bada, det ville jag också. Det blev mer badande. På kvällen senare var dags för mat, "spit braai" det grillades lamm på spett med diverse tillbehör. Det var mycket trevligt. Vi har lärt känna några av Fredriks kollegor väldigt bra och trivs i deras sällskap. Så årets function var mycket trevligare än förra året. Elle och Adrian (sonen till kollegan) lekte otroligt bra så trots kräksjukan tror jag att Elle haft en bra helg.

Fredrik ville vara kvar en stund och vårt Bush Camp låg en kilometer ifrån. Jag agerade taxi, när Elle somnat åkte jag och hämtade Fredrik. Jag är egentligen inte mörkrädd men att vara ute i ingenstans där det inte finns en enda lampa, blev jag lite darrig och satte på Elles Bamseskiva i spelaren. "Heja Bamse, starkast utav alla"...

Besök av familjen Johansson

Rosebank Market

Elle provar hattar.

Smoothiedags!

Elle gillar stuvad spenat, här lassas det in på

Moyos, Zoo Lake i Jo-burg.

Jockey-style i Kruger

Bebisnoshörningen

Mira och Elle leker i Sammy Marks trädgård.

Den 30.e oktober landade familjen en aningen försenade. De hade haft en ganska tuff resa med Ethiopien Airlines med två mellanlandningar. Dessutom förlorades en barnvagn och en väska på vägen. Barnvagnen hittades efter bara några dagar men väskan fick vi tillbaka efter 1 1,5 vecka. Det är intressant att se om de får någon ersättning.

Vi tog med familjen till Moyos och Rosebank, Lion Park, Sammy Marks, shopping och ett par dagar tog de själva i st Lucia för att sedan mötas upp i Seringa Lodge utanför Krugerparken.

Tyvärr hade vi otur och såg egentligen inte så mycket djur. Kvällen innan kom det rejält med regn och det verkade som djuren höll sig borta från vägarna. Vi fick dock se den sötaste lilla bebisnoshörningen som nog fick räknas som den bästa spottingen denna gång. Kissarna höll sig som vanligt borta. Stefan, vår granne och fellow ex-pat, brukar alltid ha tur så vi vi känner oss trygga i att veta att vi senare ska semestra med honom nästa år.

Våra gäster var nöjda med sin semester och jag och Josefin grät en skvätt på flygplatsen vid avsked. Nu är de säkert tillbaka i Örebro. Vi lär ses sommar 2011.

Konsert med Kindermusic

Det spelas instrument och sjungs...

De var väldigt fokuserade...

På lördagen för två veckor sedan hade Elle konsert med Kindermusic. Vi fick klä henne i sin K-music t-shirt och jeans. Matthysens tjejer skulle också medverka så vi möttes på plats. Kiera skulle spela på xylofon och Sienna och Elles grupp sjöng och dansade. Men det var en hel del väntande och Elle och Sienna blev bitvis lite rastlösa. Den roligaste incidenten stod dock Lynn för som snubblade på ett mikrofonstativ vilket for i i scengolvet precis när några barn uppträdde. Ljudet var ett kraftigt bang. Stackars Lynn som hade försökt att smyga tillbaka till sin plats. Det som gjorde det hela ännu mer hysteriskt var att Sienna kom snubblande in på scenen och gjorde en fin entré. "It runs in the family", kommenterade vi. Vi tyckte också att det skulle vara kul att ha DVD:n så att vi kunde få uppleva tillfället igen.

Här kommer lite bilder från konserten.

Elle, en DSG-tjej

Sitter just nu på vår patio och njuter av den svala kvällsluften. Fredrik har fortfarande inte kommit hem från fredagspuben så jag har tänt grillen själv och allt verkar under kontroll så långt.

Idag har vi varit på New Girls' Tea på Elles nya skola, St Mary's DSG. Vi glömde naturligtvis kameran men får beskriva i ord istället. Vi välkomnades av den lilla kören i kapellet, rektor sade några ord och sedan ropades eleverna ropas upp och fick komma med sina nya lärare. Elles heter Melanie Hussein och jag vet av säkra källor att hon är en toppenlärare. Föräldrarna bjöds under tiden på fika och vi är glada att få träffa många trevliga föräldrar.

När det var dags att hämta Elle fick vi tillfälle att säga några ord till läraren och sedan var hela tillställningen slut. Vi styrde kosan mot skolshoppen och köpte uniform och diverse tillbehör. Vi shoppade för nästan 1400 kronor! Barn är dyra i drift i Sydafrika. Skolavgifterna är mellan 35-40 000 (för de mindre barnen) per år i privata skolor och bara inskrivningen av Elle, att vi accepterat platsen, kostade 9000 kronor. Man kan betala månadsvis eller hela beloppet på ett bräde. Vi har tur då företaget bekostar hela kalaset. Men våra Irene-vänner har flera barn per familj och bekostar allt själva. Man baxnar nästan när man hör vad det kostar att ha barn i det här landet, om man vill att de ska få en bra utbildning.

Vi tog ett foto på Elle i sin uniform så att ni ska få se vad fin hon är.

Ännu en helg

Lille Oliver, en Corgie, the Queen's choice of dog!

Vi har haft några veckor med ganska lugna dagar. Denna helg hade vi lovat att ta hand om Oliver, familjen Matthysens Corgie. Han visade sig vara väldigt gosig men inte så lekfull. Vi var ute på många promenader och lite skämdes han bort också. Katterna var inte lika imponerade och höll sig undan. Lite avundsjuka var de dock och smög sig fram för att gosa när de fick chansen.

Vi besökte Woodlands Mall som har blivit enormt, en självklar kandidat för julklappsshoppingen. Fredrik bytte sin skjorta som hade hål på fickan. Lördagskvällen spenderades hemma med hund och god mat. Och på söndagen upplevde vi ett hageloväder utom dess like. Iskulorna var stora, cirka 1,5 cm i diameter. Hela gräsmattan blev vit, träd och rosor tog stryk men som tur var stod bilarna i garaget.

Helgen med tvillingarna Zetterlind

Elle i slippy-sliden, fullt ös!

Första helgen hade vi besök av tvillingarna Zetterlind från fredag till söndag. Resten av Zetterlindarna hade smitit ner till Hermanus för att spana valar, så killarna fick bo hos oss. På fredag var det skola som vanligt, ett lekbesök hos en familj i Irene och sen blev det middag på kvällen. Jag tror nyhetens behag gjorde att allt gick smärtfritt.

Lördagen fyllde vi med aktiviteter! På morgonen var vi på Cornwall Hill College på deras årliga karneval. Det är någon form av insamling till skolan misstänker jag. De hade allt från karuseller till hoppborgar. Fyllda av självförtroende klättrade våra tre barn upp på "slippy-sliden", det är en uppblåsbar vattenrutshkana. Elle och Noah tyckte att det var läskigt men roligt, men Axel, han tyckte nog att det var det värsta tortyrredskapet skapat av människan! Efter några timmar på Cornwall begav vi oss hem för bad i poolen och på kvällen blev det en kortare födelsedagsmiddag hos Birgitta. Vi var alla trötta så det blev en tidig kväll.

På söndagen blev det bio i Irene, Despicable Me (en riktig höjdare som jag kan rekommendera till alla). Efter lite glass åkte vi hem till poolen igen.

Axel och Noah

Sockervaddspaus!

Efter att Zetterlindarna hade hämtat tvillingarna på kvällen var det en trött familj Wincent. Man kan gott säga att det är skillnad på att ha ett barn och tre!

Så här pigg var jag inte på söndagskvällen...

En zeleraff, en till zeleraff och ytterligare en zeleraff...

Fredagen den 24:e september var en helgdag här i SA. Vi hade sedan länge planerat en tripp till Pezulu Tree House Lodge i närheten av Krugerparken. Vi åkte dit på torsdagen tillsammans med en kollega till Fredrik. De är liksom vi tre i familjen, de har en son som är ett år yngre än Elle. Vi delade på ett trähus. Vi hade varsitt sovrum och delade på ett badrum inomhus och ett badrum utomhus. Åh, utomhusdusch är så underbart och att få duscha med utsikt över trätopparna är bara helt fantastiskt.

Det tog cirka 6 timmar med lunch att köra dit. Vi var lite möra men väntades av high tea, fika med chokladtårta. Sampie, Salomé och Adrian hade redan kommit fram till Elles stora förtret, det är inget race mumlade hon och såg lite sur ut!

Under helgen har vi sett massor av olika saker. På fredagen åkte vi en tur i bergen, vi såg Bourke's Luck Potholes, God's Window samt åt pannkakor i Graskop. Jennie fick köra på härliga serpentinvägar och gladde sig åt att ligga fint i kurvorna för att sedan gasa ut bilen perfekt i vägbanan, precis så som Jonas trafikläraren drillat mig. Det var varmt och vi var ganska trötta när vi kom tillbaka till Pezulu.

Lördagen startade med en game drive i Thorny Bush Game Reserve, en grannpark till Kruger. Vi ville verkligen se en leopard men de är verkligen skygga kissar. Vi såg annars en hel del djur, men höjdpunkterna var nog giraffamiljen, den diande elefantungen, jäsande lejonet som fällt en giraff samt en en ganska ovanlig fågel - Southern Ground Hornbill. Vi hade gått upp vid fem och var möra när vi åt frukost vid halv tio. Men efter en uppiggande utomhusdusch åkte vi till Hoedspruit's Endangered Species Center. De har specialiserat sig på att föda upp geparder men även andra djur. Man åkte i en öppen bil runt i centret och tittade på djuren medan guiden berättade om dem. Elle som var riktigt trött efter morgonturen surade men gaskade upp sig efter mutan - vi köpte en mjukisgiraff i gift shopen.

Vi spenderade eftermiddagen och jäste vid poolen. På kvällarna serverades middagen i boman, en plats för eldstaden. Borden var placerad runt elden. Maten bestod av sydafrikansk mat, mycket baserat på kött och grönsaker. Tyvärr serverades middagen så sent att vi fick hasta oss igenom den för att få våra barn i säng.

Pezulu ligger i en park med djur fritt strövande, det finns inga farliga djur förutom en och annan buffel. Men höll man sig i närheten av husen så var det ingen fara.. Vi hade flera gånger zebror och giraffer betandes precis vid trädhuset. Apor raidade vårt hus och tog bröd och frukt från våra grannar. Giraffer har vi sett många och de har väl varit lite av helgens tema, därav rubriken. När Elle var mindre sade hon zeleraff och det ordet har liksom hängt med. Riktiga som mjukisdjur.

På söndagen var det dags för hemfärd, men det blev inte raka vägen hem. Vi hann att stanna till i Pilgrim's Rest på vägen. Det är en gammal gruvstad som ligger uppe i bergen i Mpumalanga mitt inne i Drakensberg. Även Fredrik fick chansen att visa skills på serpentinvägarna innan vi kom ut på motorvägen hem till Centurion.

Vi är verkligen nöjda med vår helg och längtar redan efter vårt nästa projekt. En jul i Cape Town.