Greken där maten tog två timmar att få in!
Gatan som leder till gruvan. Det var lite småstadsmysigt!
Sully, vår gosebjörn!
Den senaste tiden har det inte hänt så mycket med familjen Wincent. vi har alla varit sjuka, en del mer och en del mindre men den hemska släpande hostan har förföljt oss alla. Vi har väl återhämtat oss skapligt, jag själv har utvecklat en hemsk astma och går nu på massor av medeciner. Jag fick åka till Intercare, vårdcentralen (fast i privat regi) och sitta med mask med syre och luftrörsvidgande medeciner och jag trodde inte det skulle göra så stor skillnad. Nu medicineras jag med stark hostmedecin, kortison, symbicort och penicilin. Det har gjort skillnad men det är ändå inte helt ok, jag flåsar och frustar fortfarande och flämtar efter luft.
Vi förbereder vår resa. Det ska bli så kul. Det tvättas och fejas här hemma. Imorgon kommer Eva, vår tillfälliga maid att stryka och påskstäda här hemma.
Men den stora nyheten är våra nya gäster som ska stanna ett tag här hos oss. Det är Sully 9 månader och Monkey 7 månader. De är katter förstås och de har verkligen satt fart i det här stora huset. Monkey gillar att leka med Elle och busar och ska hela tiden vara där vi är. Sully är den bamsekramiga bjässen som bara vill gosa. De är ofta ute i trädgården och har ännu inte vågat lämna den för några längre eskapader. Vi får väl se hur länge det varar!
Förra måndagen var vi med familjen Engberg till Cullinan, en diamantgruvstad utanför Pretoria. Det var en liten stad med lite idyllisk känsla. När man fick veta mer om gruvan och verkligen se det stora hålet man grävt försvann romantiken lite. Det är mycket blod, svett och tårar som ligger bakom. Säkerheten gällde mer diamanterna än arbetarna förstårs. Det var även en marknad i stan och det blev lite mer krimskrams till Elle. Utflykten var trevlig men när vi blev hungriga och hittade en mysig grekisk retaurang fick vi vänta nästan 2 timmar på vår mat, några blev lite grumpy, Fredrik och barnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar