Idwala - en riktig bushtrip

Fredag eftermiddag packades bilen full av friluftslivnödvändigheter (det blev ett långt ord!). Vi åkte ut på N1 mot Pretoria och blev genast fast i trafikstockning. De bygger och bygger, allt inför VM men jag undrar om de verkligen kommer hinna bli färdiga? Nä, troligen till de sista som ska åka till flygplatsen efter VM-festen kan utnyttja alla 4 filer!

Vi åkte mot Witbank och Middleburg. Där tog vi av på en grusväg som blev mindre och mer bedrövlig för varje mil. Tillslut nådde vi Idwala Camp. Helt kolsvart hade det hunnit bli så vi fick snabbt ta fram ficklamporna för att hitta ner till stugan.

Som tur var hade kollegorna redan tänt elden och vi satte oss och myste i våra nya campingstolar. Självklart med vin, öl och nik-naks (Elles favoritsnacks)! Det blev grillad biff med sallad till. Eftersom vi skulle upp och promenera dagen efter så blev vi inte så sena. Jag tror också att den friska bush-luften gör att man blir extra trött, eller kan det vara vinet?

Vi bodde sju stycken i vår stuga. Det var våningssängar och det kan jag säga att det inte var igår man sov i sådana! Elle ville självklart sova på övervåningen och det visade sig få konsekvenser. Under natten lyckades hon med konststycket att ramla ner i betonggolvet. Helt otroligt så skadade hon sig inte! Ett lite större blåmärke på ryggen var allt som fanns till bevis.

Dagen efter var vi tidigt uppe. De flesta kollegorna höll förvisso redan på att äta frukost, så vi har nog inte blivit riktiga Sydafrikaner än... De har en förmåga att gå upp väldigt tidigt här.

Efter frukosten så gav vi oss ut på hike. Det började lugnt och fint, men sen började det bli brant och riktigt klurigt att gå. Vi gick ett spår som gick rakt ner i en ravin. På sina ställen fick vi nästan klättra för att komma fram, vi var riktiga bergsgetter!

Belöningen efter den slitsamma nedstigningen kom när vi nådde botten av ravinen. Där forsade en å fram i ett djungellandskap. Det var trångt mellan bergsväggarna och vi fick hålla tungan rätt i mun för att klara oss torrskodda. Elle tyckte att det var riktigt spännande och utropade: "Jag är Indiana Jones!". När vi tagit oss ur ravinen blev det en välbehövlig fika vid en liten damm.

Väl tillbaka i lägret efter ett vår hike så lockade sängarna. Vi tänkte ta en kort tupplur, som visade sig bli många timmar lång. Utvilade och glada samlade vi oss med kollegorna och deras familjer runt elden. Grillning, en hel del vin och trevligt sällskap skapade tillsammans en mycket trevlig kväll.

Dagen efter var det hemfärd direkt efter frukost. Jennie gjorde igen ett utmärkt jobb med att ta oss ut från bushen. Tur att vi har fyrhjulsdrift!

Solnedgång i Afrika...