Early Morning Walk och en sjudundrande braai.

Irene-tjejerna undrade om jag ville promenera för att samla in pengar till bröstcancer-sjuka kvinnor. Ja, varför inte, tänkte jag och gav Claire 120 spänn. Det bestämdes att jag skulle hämta de andra, dels för att jag bor längst bort och det vore logiskt för mig att hämta upp dem på vägen och dels för att jag är svensk och mest pålitlig när det gäller att komma tid. Klockan kvart över fyra gick jag upp, Fredrik grymtade till lite när alarmet gick. Klockan fem var jag utanför Margies hus, hon var redan klar, sedan Lynn och till sist Claire. Vi tog bilen till Irene Country Lodge, en sträcka vi egentligen skulle promenerat. Vi registrerade oss och började gå, 3 kilometer var ingenting och speciellt inte när det var alla möjliga goodies som det bjöds på på vägen. Vi fick en liten tygväska att stoppa grejerna i, det mesta var saker jag kunde ge till Elle. När promenaden var över bjöds vi på frukost, kaffe och scones. Tillställningen avslutades med talare från organistaionen som arrangerade insamlingen, kvinnor som haft eller har bröstcancer och en erfaren läkare som arbetar med att diagnostisera kvinnor med symptom.

Snabbt hem och förbereda för gäster, vi hade planerat laxsoppa, grillat med potatisgratäng och Janssons (Keith hade läst en artikel om den rätten och hade beställt), italiensk chokladkaka till dessert. Gästerna var sena, som sig bör här. Familjen Zetterlind försökte att inte komma först men gjorde det ändå, trots ca 20 minuter försening. Matthysens kom sist, nästan en timme sent.

Det blev en ganska blöt tillställning, det blandades vin, öl, snaps och punsch. Jag tror att kvinnorna den här gången var värre än männen. Jennie kräktes under natten och Claire körde tydligen upp på trottoaren när de var på väg hem på Nellmapius, någon mer som vill bekänna något? Vi hade mycket trevligt och kvällen bjöd på många skratt.

Söndagen tillägnades min baksmälla och Fredrik fick vara den ansvarsfulla föräldern, han såg till att det var mat på bordet och att Elle var sysselsatt. Men det var definitivt värt det!