Smithfield

Den tredje april var det dags för starten av vår tolv dagar långa road-trip genom Karoo, Garden Route, Eastern Cape och Lesotho. Detta är del ett!

Efter några timmar på vägen stannade vi i Kroonstad och åt en mer ordentlig frukost/lunch. Elle och Jennie är inga bra frukostätare så vi behövde fylla på. Att åka genom Freestate påminner lite om amerikanska great plaines. Tänk er platt landskap med oändliga fält av majs och solrosor. Vi funderade på att vi kanske skulle ställa krav om förlängning på Fredriks kontrakt och att vi vill bo på en gård i Freestate…. not! Nej, vi kom nog båda överens om att vi skulle få lappsjuka efter några veckor, eller kanske dagar. Nej gott sällskap, landet är inget för oss. Men vi har fått lära oss vad en Freestatebränna är; du kör din stora Landrover eller Toyota Land Cruiser med armen hängandes utanför fönstret och får därmed en solbränna som slutar vid t-shirtkanten. Keith och Clare tyckte senast att vi blivit såna sydafrikaner som svänger oss med liknande uttryck. Jag tackar Fredriks kollegor, de lär oss allt vi behöver veta.

Vidare på mindre vägar, några timmar senare och en hel del frustrerade gestikulerande omkörande sydafrikaner senare, nådde vi Smithfield. Det var en oas med lummiga träd i det mer karga landskapet. Staden var liten med en huvudgata med en mack, några affärer och 2 restauranger. Husen stod nära gatorna, inga murar och staket som hemma i Centurion. Husen var låga och ganska slitna men väldigt pittoreska.

Vi bodde på ett litet B&B och vi bodde i en separat stuga. Det var verkligen jättemysigt rum. Efter bilfärden tog vi det lite lugnt och Elle fick springa av sig lite. På kvällen åt vi på Luigi’s en restaurang som låg ett par hus bort. Det kändes lite udda att gå till fots till restaurangen men även mycket befriande. Restaurangen var ett vanligt hus med en lounge för väntade gäster, en liten pubdel där ett litet gäng killar kollade på rugby förstårs. De hade även en tea garden.

De hade kanske 4 rätter på menyn, tjejen som ägde stället hade inga servitriser för kvällen och fick jobba mycket hårt. Det var en mycket gemytlig och familjär atmosfär, absolut inte alls fancy och pretentiöst men ändå mycket lovvärt. Vi njöt för fullt!