Botlierskop – lyx, lyx och mera lyx.

Vi drog tidigit på morgonen och åkte söderut mot George. Vilken rutt! Först genom Karoo. Jag har aldrig varit med om något så ödsligt. Först sträckte sig vägen rak och oändlig genom platta landskap. Det fanns lite buskar och i horisonten kunde man urskilja bergen. Vi åkte och åkte. Det blev tråkigt efter ett tag, tills Elle behövde kissa. Vi fick stanna längs vägen. Som tur var kom inga bilar vid det tillfället. Det var verklig tystnad. Vi stod och bara lyssnade en stund på ingenting!

Sedan kom vi upp i bergen och vägarna började slingra sig. Det var en kul körsträcka. Vår Huyndai gjorde bra ifrån sig och visade sig vara stark i uppförsbackarna. Bergen blev bara mäktigare och mäktigare och sista backen ner gav bromsarna på bilen en omgång. Det var lite alpkänsla på Outeniquapasset.

Väl framme på Botlierskop Game Reserve togs vi emot på parkeringen och kördes i golfbil till receptionen. Där fick vi välkomstbubbel och vi blev inskrivna. Sedan serverades lunch och vi fick vårt privata bord. När lunchen var avklarad blev vi eskorterade till vårt tält. Våra väskor hade mirakulöst redan hunnit dit.Tältet var byggt på pålar och hade ett soldäck. Sängen i tältet var king size. Elle hade fått en säng som stod vid fotänden. Bakom sängen fanns en vägg och rundade man väggen fanns ett gigantiskt badkar, toalett, handfat, garderober och en minibar. Öppnade man upp på baksidan fanns en dubbeldusch – utomhus. Vi fick morgonrockar och tofflar och en välkomstsherry. Elle fick en stor låda full av godsaker.

Halv tre hade vi en fikastund och fick titta på elefanterna. De hade tre elefanter, pappaelefant, mammaelefant och lilla bebiselefanten. Bubblet var gott liksom den färska frukten, kakan och quichen. Vilket bord det var dukat mitt ute i naturen med elefanter i bakgrunden. Fikat följdes av en game drive. Vi såg mycket antiloper, zebror och bufflar.

Vi gick hem, badade/duschade i de lyxiga duscharna/badkaret och klädde oss fina för att gå till middagen. Vi träffade en brittisk familj med två tjejer som var åtta och sex år gamla. De var också en ex-patfamilj men bodde i Riyadh, Saudiarabien. De var supertrevliga och tjejerna började leka, det känns väldigt trevligt att Elle faktiskt kan kommunicera på engelska.

Middagen bestod av svampsoppa, carpaccio av Springbok och en passionsfruktsorbet till att börja med. Sedan var det buffet, man valde kött, det hade struts, och flera antilopsorter, krokodilsvans mm. De fräste på köttet efter man valt och sedan kunde man fritt plocka bland sallader och olika tillbehör. Till efterätt åt vi crème caramel, sticky toffee pudding och cheese platter. Ni förstår att vi var proppmätta. När vi kom tillbaka till tältet hade någon varit där och tänt lamporna, satt på elfiltarna i sängarna, städat undan och bytt handdukar och lagt små chockladpraliner på våra kuddar. Det var bara att göra sig i ordning och krypa ner i den varma gosiga sängen.

Dag 2 började med game drive. Tracey, Hanna och Emma, delar av den brittiska familjen följde också med. Vi var uppe redan halv sju och åkte ut med vår privata guide Lounice som hade hand om oss redan dagen innan. Chris, pappan, var magsjuk och kräkts hela natten. Han fick vila.

Vi såg svarta impalor som är väldigt sällsynta av naturliga skäl. De stora kattdjuren ser i svart och vitt och de svarta impalorna syns således lättare för rovdjuren. Vi såg Cape mountain Zebra, Bontubok, Waterbuck och fick en excellent sighting av deras fina giraffer. Gnuerna fanns även lite här och där. Efter halva turen fick vi varmt kaffe, te och chocklad till barnen.

När vi kom tillbaka var det frukostdags och gissa om vi frossade i deras buffet. Vi gjorde oss i ordning och såklart var tältet redan städat och bäddat. Vi spenderade sedan tid med den brittiska familjen för att invänta lunch, fika med elefanterna (deras morotskaka var himmelsk) och sedan åkte vi på en tredje game drive.

Middagen var helt fantastisk, proceduren var den samma som kvällen innan men utbudet var något annorlunda. Vi gick till sängs lika mätta glada den här gången.

Dag 3 började men frukost vid åtta. Vi skulle nämligen rida den här morgonen. Elle fick rida med en guide och jag och Fredrik fick varsin sur gammal häst som inte alls hade lust att gå på tur. Vår guide fick sätta fart på dem ideligen. Hur mycket jag försökte skänkla så var jag som luft för det gamla öket. Elle hade kul, vi fick en skön morgontur och i det stora hela var det en lyckad tur.

Vi checkade ut och jag måste säga att jag aldrig varit med om liknande service. Man märkte hela tiden att glasen var påfyllda, att tomma tallrikar var bortplockade och att tältet var städat men man såg aldrig när de var där. Allt flöt så fint, man var aldrig stressad men man var hela tiden aktiverad. Vi hade en otrolig tid på Botlierskop och jag misstänker att vi inte ofta kommer kunna unna oss sådan lyx.

Vi gav den brittiska familjen Fredriks visitkort och hoppas höra av dem igen, de var verkligen supertrevliga.