Rainspiders

Jag citerar min kompis Lynn: "They're a little bit too big to feel comfortable around them:"

Så hittade de oss, sex månader efter inflytt. Jag har väntat, eller snarare fruktat detta möte. I lördags kväll hade jag och Fredrik gått och lagt oss men jag kunde inte somna för det var så varmt! Jag svettades i hårbotten och kastade mig fram och tillbaka i sängen. Jag går ner och tittar lite på TV, tänkte jag och lade mig i soffan. I TV-rummet har vi fönster och dörrar direkt ut till uteplatsen med stora tunga gardiner att dra för och förhindra insyn. När jag låg där i soffan hörde jag det prassla lite mjukt utanför dörren och tänkte att det säkert var en fågel. Tio minuter senare ser jag det... Långa lurviga ben som kom fram ur gardinen. Den var stor som handflatan ungefär, brun med lååååånga håriga ben.

Jag sprang upp för trapporna och väckte Fredrik som ingenting fattade när jag skrek att det var en spindel där nere. Inte ännu vaken gick Fredrik med mig ner, registrerade spindeln, schasade ut den med hjälp av en tidning och gick upp och lade sig igen. Jag satt kvar i soffan men blicken mot dörren och gardinen. gick dit för att kontrollera ibland men såg ingenting. Fortsatte att titta på TV och somnade i soffan.

Fredriks kollega Pieter har berättat att Rainspiders är helt ofarliga. däremot kommer de ofta i par. Har man sett en så vet man att det finns en till i närheten. Mycket riktigt, på morgonen när Fredrik kom ner och skulle laga frukost upptäckte han partnern som satt på köksväggen, tre meter från soffan där jag sovit! Hu, jag ryser vid tanken.

Fredrik fotade spindeln och den verkade inte riktigt gilla det och sprang upp i taket. Vi försökte få ner den med sopborsten då den gjorde en spindelmannenmanöver, spann en tråd och hissade elegant ner sig på bänken, in i en lånad pocketbok. Det var frestande att slå igen boken och döda spindeln.(stackars Miriam) Vi föste ner boken i den tomma pusselboxen men spindeln smet och kom upp på Fredriks hand, som gav till ett inte så manligt läte och slängde iväg boxen och den stackars ovälkomne spindeln. Vi jagade in den boxen igen och stängde. Elle och Fredrik gick ut med spindeln på gatan och nu hoppas vi att den hittar ett annat hus än vårt.

Jag får gåshud vid tanken på spindeln men det är tur de inte är giftiga. Nu kan man åtminstone schasa iväg dem utan att riskera livet!