Marakele

Elefantfotspår utanför vårt tält.

Utsikt från vårt tält.

Elefanten innan attacken!

Tältet t.o.m. jag kan campa i.

Tältet och bilen.

Då var det dags för nästa besök, Monika, en kompis från universitetstiden. Hon kom en tisdag morgon och jag har fortfarande inte förlikat mig med parkeringshusen på flygplatsen. Så jag kom ju försent förstås, Monika väntade snällt men uttråkat på sin stora resväska.

Hon hade med sig diverse saker men hon hade med te från Tea Center of Stockholm. Nu har jag Earl Grey Special för en lång tid. Sedan var det lite andra godsaker i påsen.

På onsdagen åkte vi två på äventyr till Marakele National Park. Det ligger kanske två timmar från Centurion. Vägarna är kanske inte de bästa och har man otur tar resan längre tid. Parken är inte så stor men de har 4 av big five. De saknar bufflarna men vi kunde väl tänka oss att en gnu är minst lika exotisk. Vi checkade in och började resan inom parken. Vi såg massor av djur i början av parken men det avtog lite sedan. När vi började misströsta dök han upp, elefanten! Jag körde lite närmare så vi skulle få fina bilder. Vad vi inte visste var att det var en hanne som var brunstig, lite lättretlig kan man väl säga. Han gillade inte bilmotorn utan började gå mot bilen med öronen utåt. Skulle han attackera? Han stannade kanske ett par meter från bilen och glodde på oss i uppretat tillstånd. Jag stängde av motorn!

Senare fick vi veta att när hannar är "in must" rinner det från körtlar från ansiktet. De får inte vara med flocken utan går ensamma. De är lättretliga och attackerar det mesta. Om jag vetat allt detta innan vårt möte hade jag aldrig kört så nära. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt vuxna liv, armar och ben var som gelé.

Väl vid vårt tält blev vi mycket imponerade av tältet i sig och av läget. Vilken utsikt! Kolla in bilderna!

Morgonen därpå gick vi en morning walk med beväpnade guider. Vi såg en magnifik lejonhanne men då satt vi fortfarande i bilen. Annars tittade vi mest på spår och spillning. Man lär sig väldigt mycket på dessa guidade turer. På kvällen följde vi upp med en sunset game drive med ett tokigt gäng från den närliggande lilla stan Thabazimbi. De hade förfest i jeepen, öl och cider flödade och jag tror inte att det var den upplevelsen Monika och jag sökte. Men det var en kul erfarenhet.

Jag glömde nämna aporna som raidade vårt kylskåp. Vi fick ransonera vår mat efter deras besök, de tog allt bröd och all frukt så vi blev tvingade att äta kakor till frukost! De var väldigt fräcka och dagen vid avfärd när de insåg att det inte fanns någon mer mat, gjorde de stora hannarna utfall mot oss! Jag gick till motattack med myggsprejen som dels lät obehaglig och dels luktade gammal billig herrparfym, aporna verkade inte gilla sprejen alls.

Vid ett tillfälle när vi vilade i vårt tält hörde vi konstiga ljud utanför. Det visade sig vara en elefant som stod farligt när oss och min fina bil och mumsade på trädet intill. Han verkade fredlig och lunkade iväg efter en stund och lämnade gigantiska fotspår i den röda jorden! Wow, vilket äventyr för oss city chicks!