War Zone

De är små, fula, brun/grå och lite småäckliga och spelar oavbrutet! Ja, de kallas crickets. Det tog några månader att vänja sig vid ljudet men nu är de en del av livet. Nu har något hänt för cricketsarna vill hellre komma in i huset än spela utomhus.Vi gillar inte inomhuskonserter! Speciellt inte min man.

Härom natten vaknade jag av att någon rörde sig på övervåningen, i rummet intill vårt sovrum. Fredrik var fullt beväpnad i sitt pågående krig mot crickets, en ficklampa och en flaska Doom i händerna. Doom är precis lika effektivt som det låter. Fredrik har utvecklat en superhjältelik förmåga att höra om en cricket är i huset. Och han lyckas alltid hitta dem, under heltäckningsmattor, bakom lister och mellan skjutdörrarna ut till pation. Helt otroligt. Något att sätt i CVt?

Jag är ganska okänslig för ljud runt omkring mig, även när det är sovdags. Mamma har berättat att när jag var liten somnade jag ofta när hon satte på dammsugaren. Kanske var en medveten reaktion för att senare slippa hjälpa till? Ok, dammsugaren - dags att sova!

Kriget mot cricketsarna fortsätter. Skulle va fint med en bild men tyvärr finns inga! Jag kanske ska ner i skyttegravarna och försöka få några bilder in action. Fienden syns inte alltid och det är svårt att ta bilder på ljudet.

Undrar om de är lika aktiva året om?