Cape Point och Boulder's Beach

Fyren vid Cape Point

Åh, vad jobbigt att det alltid är uppför,

sa en resvan Elle

Cape Point

Cape of Good Hope

Vi fortsatte att turista med tempo. Det var dags för att åka till SA:s sydligaste spets, fast det är inte sant men det var det första hörn man rundade när man kom seglande Atlanten och skulle mot Asien. Vi kom fram till att det är den moraliska sydligaste spetsen... Den sydligaste spetsen heter Cape Agulhas och ligger mer sydostlig riktning.

Stranden nedanför Cape of Good Hope...

... dit vi självklart promenerade!

Bilfärden var helt fantastisk, snirkliga vägar uppför berg och vackra vyer över ett oändligt blå vatten. Vädret var vackert, klart men mycket blåsigt. Väl framme vid Cape Point klättrade vi uppför trapporna till piren och man kan se de två stora haven mötas, Indiska Oceanen och Atlanten. Vi intog lunch på restauranten med passande namnet Two Oceans och tog sedan en promenad ner mot Cape of Good Hope, vi gick inte riktigt ända ut utan tog en avstickare ner mot den vilda stranden.

På väg tillbaka till Hout Bay stannade vi till vid Boulder's Beach och tittade på de berömda pingvinerna. Ag sweet, man! De var så söta när de vankade upp mot stranden. Tyvärr blåste det så mycket att sanden piskade våra ansikten och ben. Det blev vi även varse om senare när vi åt middag vid en restaurant nära där vi bodde. Att gå tjugo meter från bilen till restauranten var plågsamt, man fick sand överallt, i öron, mun och även i fickorna på kläderna. Vi fick lära oss att det nästan alltid blåser i CT. Lynns mamma, Joan, har berättat att några dagar om året är det precis vindstilla och då ska man passa på att utnyttja dessa dagar. Sandblästrade blev ett väl nyttjat ord på resan.

Tyvärr fick man inte simma med pingvinerna,

stranden var stängd men å andra sidan är vattnet

iskallt.

Söker skydd mot vinden!

Table Mountain och Llandudno Beach

Table Mountain sett från Robben Island

På juldagen var det dags, vi tog en chansning och åkte till stationen för cable way upp på toppen till berget. Tydligen blåste det lite för mycket. Vi anlände vid tiotiden och det fanns inte alls mycket bilar där, vi fick nära och bra parkering, promenerade bort till gaten. Det var stängt fick vi höra. Vi hade förbokade biljetter, de gäller i 14 dagar och man kan åka upp vilken dag som helst inom två veckors tid. Men stanna kvar en stund, sade vakterna till oss, de kör en test drive nu. En kvart senare var vi uppe på toppen, med andra kabinen. Man kan bara säga "wow". Det var mäktigt att stå där uppe och se ner på det otroligt vackra azurblå havet. Det blåste och var kallt och våra jackor låg naturligtvis i bagageutrymmet i bilen. Vi såg en Dassie, en liten rackare som ser ut som en stor hamster men tydligen är närmsta släkting till elefanten! Det var väl värt ett besök och givetvis tog vi en fika i toppstugan.

Varm choklad och muffin!

Cape Town CBD

Robben Island

The Water Front

Green Point Stadium

Stationen med kabinliftarna.

En dassie som tryckte i busken.

När vi kom ner blev det givetvis varmare, det blåste inte lika hårt så vi satte fart mot Llandudno Beach. Det ligger på Atlantkusten. Solen sken, sanden var vit och det såg ut som ett riktigt paradis... men vattnet var kallt, under 15 grader. Vi tog ett snabbt dopp men lekte lite med Kelp som sköljts upp på stranden. Det blev ett dopp i poolen vid stugan vid hemkomst.

Kelp-dans?

Kelp känns ungefär som blött läder

Julafton i CT

The Waterfront

Detta var en märklig jul, mycket otraditionell på många sätt. Vi började dagen med att kolla vädret, var det klart kunde vi åka upp på Table Mountain. Tyvärr var det molnigt och regnade lite till och med vilket är ovanligt för CT så här års. Vi öppnade paket på morgonen, medsläpade från Jozie. Elle var glad och satte sig direkt med legot.

Vi bestämde oss efter frukost att åka in till Waterfront och besöka akvariet där. Det var helt fantastiskt, vi såg så mycket vattenliv i olika former, en del vackra och andra kanske inte så vackra... Man fick även röra vissa vattendjur, sjöstjärnor och dylikt. Vi avnjöt små pingviner och grodor.

När vi kom ut från akvariet shoppade vi lite, det blev regnjackor och mera lego. Så småningom återvände vi till Hout Bay och badade i poolen. I Hout Bay var vädret nämligen bättre. Julmiddagen bestod av grillat igen, precis som året innan.

Poolen vid vår stuga. Township i bakgrunden...

Julafton är på sommaren i Sydafrika

Julmiddag med mousserande till fördrink!

Robben Island och World of Birds

Maximum Security - Robben Island

Den 23 december hade vi bokat en tur till Robben Island. Vi satt kvällen innan och kollade in vårt program för vår vistelse i Cape Town och insåg att oj, vi måste visst ställa klockan tidigt dagen därpå för vår redan bokade tripp till Robben Island. Vi bilade in till the Waterfront, hamnen som numer är ett mycket kommersiellt köpcentrum. Vi hittade till färjan och var snart på väg till ön Mandela satt fängslad på i många, många år (tror det var ca 18 men rätta mig om jag har fel).

Man togs runt med buss och fick se byn där de som arbetade bodde, stenbrottet där fångarna fick hugga sten. Till sist fick vi besöka själva fängelset och höra på en guide som i själva verket är en ex-fånge som avtjänat ett straff i detta fängelse. Det var mycket intressant att få höra hur deras vardag i fängelset sett ut, de hade fotbollslag och spelade turneringar, spelade alfapet, diskuterade politik och slogs med fångväktarna. De fick sova på tunna filtar på golvet och var 60 fångar i ett rum på ca 100 m2. Detta var den avdelning som hade minst säkerhet i maximum security. Mandela satt i en egen liten cell och påstods vara störst säkerhetsrisk. Nästan alla fångar i den här byggnaden var politiska fångar.

Varje sten representerar en som dog i kalkstensbrottet

Vår guide, tidigare politisk fånge

Fotboll var populärt och här är planen!

Nelson Mandelas cell

Tyvärr var det mycket folk och man fick inte chans att ställa så mycket frågor och efter rundturen var det dags att åka tillbaka med båten. Vi lunchade i Waterfront, det var dyrt med sydafrikansk standard. "Daylight robbery", som Luciënne skulle ha sagt.

På eftermiddagen åkte vi till World of Birds och som namnet antyder handlar det om fåglar och inte om brudar. Det var ett trevligt utflyktsmål och vi såg otroliga fåglar, både i storlek och färg. Det fanns många ugglor, mina favoriter.

I'm watching you!

Barn-Owl kalasar på lite kyckling

Kidz-R-Kidz julkonsert!

Sång och dans

Snövit och prinsen gifter sig.

The elephant walk like this and that, he's terribly big and he's terribly fat,

he has big ears and he has big toes,

but godness gracious, what a nose...

Elle är trädet som dansar.

Jag sitter och väntar på att min kära dotter ska vakna. Hon har efter blivit ganska starkt medecinerad och sovit i stort sett hela dagen. Förra helgen kräktes hon, detta har upprepats i veckan och hon har hostat hemskt mycket senaste veckan. Igår, torsdag, började febern komma. Trots feber ville hon göra sin konsert, vilken de övat till de senaste månaderna, det var förståeligt. Men stackars liten, hon led nog igenom konserten.

Idag åkte vi till Intercare, vår närmsta vårdcentral och Dr Freshe diagnostiserade bronchitis men ville även testa lillan för malaria. Ja, vi var ju faktiskt i Krugerparken för två veckor sedan men risken är nog väldigt liten men de tar sådant seriöst här nere. Man tar inga risker, infektioner som uppkommit en tid efter besök i malariaområden kan vara malariarelaterade. Så stackars Elle fick ta ett blodprov, vilket var mycket traumatiskt. Pappa Fredrik är ju inte så förtjust i sprutor och har nog överfört denna olust till Elle. Det gick bra men hon storgrät och det är första gången på länge jag hört Elle gråta på riktigt.

Konserten igår var lite speciell. De hade gjort en variant av Snövit där massor av olika djur dök upp. När har ni läst om lejon, elefanter och apor i Snövit? Elle var träd, hon var jättesöt i sin träddräkt och dansade omkring på scenen. Men vi kunde se att hon inte mådde bra. Konserten höll på i en och en halv timme, ljudet på förstärkarna försvann och barnen fick sjunga själva utan musik och egentligen gjorde detta ingenting för då kunde vi höra barnen sjunga. Rektor Esmee var i upplösningstillstånd och lät barnen bitvis inte fortsätta för att musiken inte var igång. Det var lite synd faktiskt. Efteråt hölls tacktal efter tacktal och vi visste att Elle satt i bakgrunden och led, det gjorde de andra barnen också. Tänk dig att vara 5 år och sitta stilla i två timmar, förutom när du ska uppträda i kanske totalt 3 minuter. Alla tacktalen tog faktiskt en halvtimme!

Vi är superstolta över vår tjej och ska nu se till att hon blir frisk. Det är två veckor kvar på dagis och sedan hägrar skolstart i Januari.

Elle, storbadaren

Hopp i poolen!

Liten tjej, stort plask!

Ta daa...

Vi vill mest rikta följande inslag till Elles mor-och farföräldrar. Elle har nämligen simtalang. Elles simlärare Margie är mycket nöjd med henne och berättade att hon kickar med benen från rumpan, vilket riktiga simmare gör. Hennes crawlstil är helt underbar! På ett år har Elle, från att inte ens vågat blöta ansiktet till att hoppa bomben från poolkanten, blivit riktigt bekväm i vattnet. Hon bara älskar vatten och simmar mer under ytan än över - vem kunde tro att hon skulle bli ett sånt glötdjur! Är det kanske nästa Alshammar? Är simning en dyr sport? ;)

Year End Function 2010

Min tur att få fredagsöl.

Hela gänget från Bush Camp

Japp, tillbaka till Bush Camp på Koro Koro Lodge med Fredriks kollegor. Eftersom jag släppte av våra gäster på Tambo på förmiddagen och tvättat och fixat hemma, var jag mycket trött på kvällen. Fredrik ville så gärna åka på fredagen och mitt villkor var att bara få sitta och slöa i en stol hela kvällen och att han skulle vara den ansvarsfulle föräldern! Det slutade ändå med att jag tog Elle till sängs och kollapsade själv.

Lördagen skulle spenderas vid poolen. Elle badade länge men började vid halv tio på morgonen klaga på magont. Jag trodde hon var hungrig och laddade med yoghurt och frukt men efter en stund kom världens kräka och stackars Elle såg mycket ynklig ut. Vi fick tag på immodium och sedan åkte vi hem och vilade. Huset var olidligt varmt men jag hittade en fläkt och lade Elle i draget. Det visade sig vara över 40 grader ute i bushen.

Efter vilan piggnade lilltjejen till och ville bada, det ville jag också. Det blev mer badande. På kvällen senare var dags för mat, "spit braai" det grillades lamm på spett med diverse tillbehör. Det var mycket trevligt. Vi har lärt känna några av Fredriks kollegor väldigt bra och trivs i deras sällskap. Så årets function var mycket trevligare än förra året. Elle och Adrian (sonen till kollegan) lekte otroligt bra så trots kräksjukan tror jag att Elle haft en bra helg.

Fredrik ville vara kvar en stund och vårt Bush Camp låg en kilometer ifrån. Jag agerade taxi, när Elle somnat åkte jag och hämtade Fredrik. Jag är egentligen inte mörkrädd men att vara ute i ingenstans där det inte finns en enda lampa, blev jag lite darrig och satte på Elles Bamseskiva i spelaren. "Heja Bamse, starkast utav alla"...